Bakgrunden till Skatterättsnämndens beslut är ett tidigare besked meddelat av nämnden, i vilket det konstaterades att exitbeskattning enligt 49 kap. 26 § IL av uppskovsbelopp vid utflyttning från Sverige stred mot fördraget.
Enligt nämnden skulle bestämmelsen istället tillämpas så att beskattning kan ske först vid bland annat avyttring. I ärendet ställdes även frågan om tioårsregeln gav stöd för beskattning av beloppet vid avyttring. Frågeställningen besvarades dock inte av nämnden, som med hänsyn till svaret på första frågan ansåg att fråga två förföll. Regeringsrätten, som fastställde nämndens besked, var dock av uppfattningen att även tioårsregeln måste ge stöd för en sådan beskattning varför frågan återförvisades.
Omständigheterna i ärendet utgörs av en begränsat skattskyldig persons avyttring av mottagna utländska andelar, på vilka kapitalvinsten efter det tidigare andelsbytet fördelats. Uppskovsbelopp enligt 49 kap. IL omfattas inte av tioårsregelns tillämpningsområde. Den skattskyldige har således hävdat att en beskattning i Sverige av beloppet skulle strida mot legalitetsprincipen. Enligt Skatteverket ska beskattning ske mot bakgrund av att uppskovsbeloppet grundas på andelar i svenska aktiebolag.
Nämnden inleder med att nämna att termen uppskovsbelopp inte är ett självständigt rättsligt begrepp. Beloppet utgörs av en kapitalvinst som uppkommit vid avyttring av, i detta fall, andelar i ett svenskt aktiebolag. När beloppet väl ska tas upp som intäkt och beskattas ska det ske enligt reglerna för delägar- och fordringsrätter i 48 kap. IL. Beskattning sker på så sätt som att en avyttring av den andel som föranledde uppskovsbeloppet gjorts, enligt uttalanden i propositionen.
Mot bakgrund av de EG-rättsliga överväganden som gjordes vid tillkomsten av 49 kap. IL, anser nämnden att 3 kap. 19§ IL omfattat uppskovsbelopp sedan införandet. Tioårsregeln ska mot bakgrund av detta tolkas som att den omfattar även uppskovsbelopp.
Förhandsbeskedet fastställs av Regeringsrätten.
