Fyra kvinnor arbetade som som förskollärare, sjuksköterska inom barn- och ungdomspsykiatrin, busschaufför respektive arbetsmiljöinspektör när de blev gravida. Alla drabbades av olika problem under sin respektive graviditet, blev sjukskrivna och ansökte om sjukpenning hos Försäkringskassan. Alla fick avslag, men fick efter överklagande rätt i länsrätten.
I samtliga fall uttalade respektive försäkringsläkare att besvären, i form av bland annat rygg- och ljumsksmärtor, karpaltunnelsyndrom, ledvärk och foglossning, inte avvek från det normala vid graviditet. Havandeskap hör ihop med den normala livsprocessen, och är därför inte att beteckna som sjukdomstillstånd, konstaterade Försäkringskassan i sina avslagsbeslut.
Tingsrätten fann att Försäkringskassan inte har förmått styrka att besluten att neka kvinnorna sjukpenning inte har haft något samband med deras graviditet och att även en icke-gravid person med motsvarande besvär skulle ha nekats sjukpenning.
Vid denna bedömning kunde Försäkringskassan inte undgå ansvar för direkt könsdiskriminering av kvinnorna i målet och var skyldig att betala skadestånd.
Att Försäkringskassans synsätt har haft visst stöd i äldre motivuttalanden beträffande sjukdomsbegreppet och den normala livsprocessen påverkar inte bedömningen av om diskriminering har förekommit. Även oavsiktlig diskriminering är otillåten, konstaterade tingsrätten.
Kvinnorna fick 50 000 kronor var i skadestånd i tingsrätten, att jämföra med av DO begärda 75 000 kronor och av Försäkringskassan vitsordade 15 000 kronor.
Hovrätten finner den av DO hävdade hypotetiska jämförelsepersonen ”en icke-gravid man” vara relevant och att det heller inte finns något hinder mot att godta den – även om den framstår som ”ytterst hypotetisk”.
Med Försäkringskassans synsätt skulle en person med symptom härrörande från en direkt könsrelaterad sjukdom med nuvarande lagstiftning svårligen kunna bli utsatt för diskriminering. En sådan ordning kan rimligen inte ha varit avsedd, skriver hovrätten i domen.
Hovrätten delar tingsrättens bedömning att Försäkringskassan inte styrkt att besluten att neka de fyra kvinnorna sjukpenning inte haft något samband med graviditet och att även en man med motsvarande besvär skulle ha nekats sjukpenning. Försäkringskassan har därmed utsatt samtliga kvinnor för direkt diskriminering och är därmed skyldig att utge skadestånd.
Hovrätten konstaterar dock att kränkningarna har skett oavsiktligt och medfört begränsade konsekvenser, och finner därför att de i tingsrätten utdömda beloppen synes ligga långt över vad som kan anses skäligt.
Hovrätten finner därför att ersättningen inte bör bestämmas till högre belopp än vad Försäkringskassan vitsordat, nämligen 15 000 kronor.
Eftersom huvudfrågan i processen varit huruvida diskriminering förekommit eller ej ska DO tillerkännas full ersättning för sina rättegångskostnader, knappt 40 000 kronor.
Läs tidigare artikel här.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
