I syfte att leta efter bevis för konkurrensbegränsande förfaranden besökte kommissionen bolagen Akzo och Akcros lokaler i Manchester i enlighet med art. 14.3 i rådets förordning nr 17.
Vid besöket påpekade företrädare för bolagen att handlingar i en akt omfattades av advokatsekretess och att kommissionen därför inte hade rätt att ta del av dem. Diskussion uppstod och slutligen kom parterna överens om att kommissionen snabbt fick titta igenom akten under överinseende av bolagsföreträdare. Två av handlingarna i akten utgjordes av e-postmeddelanden mellan Akcros VD och Akzos bolagsjurist. Kommissionen bedömde att dessa handlingar inte omfattades av sekretess och tog kopior av dem.
Kommissionen meddelade sedan i ett formligt avslagsbeslut att handlingarna inte var skyddade av advokatsekretess. Förstainstansrätten ogillade bolagens talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut. Avseende prövningen i EU-domstolen står det klart att kommissionens beslut att påföra bolagen böter i konkurrensärendet inte baserat sig på innehållet i e-postmeddelandena.
Bolagen anför i första hand att förstainstansrätten gjort en felaktig tolkning av konfidentialitetsprincipen som formulerades i målet AM & S Europe. Enligt bolagen krävs för det såkallade oberoendekriteriet inte att det rör sig om en extern advokat. Enligt etiska och disciplinära regler för advokatverksamhet är bolagsjuristen att likställa med oberoende advokat trots att han är anställd av det ena bolaget.
EU-domstolen konstaterar att konfidentialitetsprincipen inte gäller för utväxling med interna advokater inom ett företag eller koncern då dessa advokater inte är yrkesmässigt oberoende. Av detta följer vidare att likabehandlingsprincipen inte åsidosatts. Bolagen får inte heller gehör för att ”det förändrade juridiska landskapet” borde föranlett förstainstansrätten att göra en nytolkning av AM & S Europe. Det föreligger således ingen allmän tendens i medlemsstaternas rättsordningar att likställa bolagsjurister med fristående advokater.
EU-domstolen godtar inte heller argumenten att förstainstansrättens rättstillämpning innebär ett åsidosättande av principen om rätt till försvar, rättssäkerhetsprincipen, principen om nationell processuell autonomi respektive kompetensfördelningsprincipen.
