Arkitekt Bo Ericson står i en av Stockholms tingsrätts gamla salar. Han kommer ihåg när Carl-Anton Spak var lagman på Stockholms tingrätt.
– Han gillade inte rådhuset. Han tyckte att det kändes gammalt och han ville ha något mer modernt. Han ville ha en annan utformning av förhandlingssalarna, att alla skulle sitta på samma nivå och att domarna inte skulle sitt högre upp.
Bo Ericson ritade tillsammans med kollegan Per Ahrbom ombyggnaden av Stockholms tingsrätt. Han står vid ett av podiet där rätten sitter. De gamla podierna är 24 centimeter höga, de nya 15 centimeter.
– Vår första idé sa Domstolsverket nej till. Då hade vi placerat ombyggnaderna utanför rådhuset, men vi vände på steken och stoppade in allting inuti istället.
Ericson berättar att det uppstod krockar i mängder.
– Till exempel ville nästa lagman Lena Berke att alla jurister skulle ha egna rum, men vi ville värna om det gamla. Arkitekter älskar ju stora rum, men Berke sa att det var skillnad mellan arkitekter och jurister och att ”jurister hade ett intellektuellt arbete”.
Till slut lyckades arkitekterna övertyga juristerna om att man kan sitta åtta personer i ett stort rum.
– Jag ser det som att vi organiserar vad alla vill uppnå med ett projekt, vi ritar efter de visioner som juristerna har.
Mer flygplats än klassiskt grekiskt
Ericson har lagt märke till att advokatbyråerna i Stockholm flyttar från Strandvägen till mer centrala delar av stan. Man vill ha glas istället för trä och marmor. I rådhuset blandas gammalt och nytt – men Ericson tycker själv att det är mer flygplats än klassiskt grekiskt över interiören
– Lena Berke sa att en domstol påminner mycket om en flygplats. Man kommer in, man ska orientera sig, det blir väntetid och man ska kunna ta en fika eller äta något, säger han.
.- Det är så roligt med trender, de syns överallt. Till och med i domstolarna, säger han.
Cafét drivs av Sodexho
Statens konstnärsråd har valt att satsa på konst i förhandlingssalarna.
– Konstnären gjorde det jättesnyggt. Ovanför rätten sitter tygformationer av filt med lampor riktade mot dem så att de syns ut genom fönstren under förhandling. På detta sätt utstrålar salarna någonting.
I salarna finns fönster där man ser ut på den gamla arkitekturen. Här finns skärmar och insynsskydd. Ericson berättar att en diskussion kring offentlighetsprincipen dök upp.
– Hur många platser skulle det finnas för att en förhandling skulle betraktas som offentlig? Vi kom fram till att tio platser behövdes för en mindre sal.
Placeringen av parterna i salen är något förändrad.
– Här sitter parterna inte riktigt enligt den klassiska modellen i en triangelform utan mer som i ett samtal.
Utanför en av de nya förhandlingssalarna.
Svårt dölja det nya
– Ibland är det viktigare att bevara verksamheten i byggnaden än själva byggnaden som sådan. Men man behöver inte alltid framhäva det nya. Utifrån sett har kungsholmsborna fått tillbaka sitt gamla rådhus. Ombyggnaden syns inte eftersom vi smugit in förändringarna, säger Ericson.
Däremot syns ombyggnaden tydligt inifrån.
– Tidigare var detta en privat innegård som inte användes till så mycket. Nu har vi gjort om den till ett fyravåningshus. Golvet ligger fortfarande kvar på den ursprungliga marknivån men sedan har vi grävt ner ytterligare två våningar i marken för att skapa utrymme för arkiv, förråd, toaletter och andra mörka utrymmen som också behövs.
Ellipserna kallas för ”äggen”
Bo Ericson berättar att den ursprunglige arkitekten Carl Westman som byggde tingsrätten var mycket för pittoreska detaljer och dessa ville han inte dölja.
– Vi provade först med både kvadratiska och cirkulära former för byggnaderna vi tänkte uppföra på innergården, men det blev inte bra. Men ellipserna blev bra, de fick snabbt smeknamnet ”äggen”.
Han tycker att det bidrog den vision arkitekterna hade i början av arbetet.
– Det bar hela vägen trots att vi fick kompromissa.
Akustiken har krävt mycket arbete. Grusplanerna ovanpå ellipserna och ovanpå receptionen är ett led i arbetet med att absorbera ljud. De var tvungna att utnyttja alla möjliga utrymmen.
– Vi hade en tanke om att göra en japansk trädgård bakom ellipserna, den idén blev inte av men den levde med när vi utformade grusplanerna 
Bo Ericson i ett av ”äggen”
”Stockholms bästa ombyggnad”
I juni tilldelades ombyggnaden priset ”Årets Stockholmsbyggnad 2010” i kategorin om- och tillbyggnad. Ericson säger att det känns jätteroligt och att de flesta som han pratat med är nöjda med tingsrättens arkitektur.
– Det är faktiskt fjärde gången som vi får ett pris.
Han berättar att han arbetat med domstolar vid ett flertal tillfällen tidigare.
– Vi byggde om tingsrätten i Stockholm i början av 1990-talet. Sedan var jag med i slutfasen vid uppförandet av klamparen och dessutom har vi byggt om Kammarrätten i Stockholm. Just nu arbetar vi med Regeringsrätten. Kammarrätten var en utmaning, det var många små rum.
Ericson tycker inte att arbetet varit direkt betungande.
– Jag har ju gjort det förut. Men det var kanske lite jobbigt att göra om allt igen så tätt inpå den tidigare ombyggnaden som vi gjorde. Men hus måste få leva, man måste anpassa och modernisera dem. Och det är alltid ett svårt arbete.
Fredrik Svärd
Chefredaktör
Se alla bilderna här:
