Miljö- och byggnadsnämnden i en kommun beviljade hösten 2007 bygglov för nybyggnad av industribyggnad på en fastighet. En granne överklagade beslutet till länsstyrelsen, och denna upphävde bygglovet mot bakgrund av att byggnaden, vars höjd skulle bli cirka sex meter att jämföra med den enligt plan tillåtna höjden om 3,5 meter, då avvikelsen från detaljplanen inte var godtagbar.
En man överklagade länsstyrelsens beslut och anförde att grannen inte varit klagoberättigad. Dennes bostad var belägen cirka 70 meter från den planerade industrilokalen och mellan byggnaderna fanns både gata, naturområde och telestation. Planavvikelserna motiverades vidare genom behovet av ändamålsenliga lokaler och avvikelserna skulle bedömas som mindre och förenliga med planens syfte.
Förvaltningsrätten konstaterar att grannen som överklagat bygglovet inte äger en fastighet som gränsar direkt till den berörda fastigheten och att han således inte har direkt klagorätt. Rätten konstaterar dock att även fastigheter i nära grannskap har klagorätt om de är särskilt berörda. Mot bakgrund av att ansökan rör bygglov för industribyggnad som är cirka dubbelt så stor som ett ordinärt bostadshus och blir väl synlig från grannens fastighet anser rätten att grannen ska anses som särskilt berörd och således klagoberättigad.
Beträffande byggnationens tillåtlighet konstaterar rätten att den i plan tillåtna byggnadshöjden skulle överskridas med 71 procent, eller i praktiken, två och en halv meter. Då detta inte kan anses utgöra en mindre avvikelse ska överklagandet avslås och länsstyrelsens beslut stå fast.
