I mars 2005 dömde Hovrätten för Övre Norrland Kaj Linna till livstids fängelse för grovt rån och mord.
Hovrätten grundade sin fällande dom på uppgifterna från ett vittne som uppgett att Kaj Linna berättat om sina brottsplaner och om en så kallad ”avvärjningsresa” som han och Linna ska ha gjort till Kalamark. Domstolen bedömde också att det inte fanns någon annan tänkbar gärningsman.
Ingen har dock sett Linna vid brottsplatsen, och någon teknisk bevisning i form av hårstrån, fingeravtryck eller DNA har inte kunnat säkras.
Högsta domstolen beslutade i maj 2005 att inte meddela prövningstillstånd, och i december 2006 avslog HD Kaj Linnas första resningsansökan. Linna har sedan dess, genom sin advokat Johan Eriksson, ansökt om resning på nytt.
Kaj Linna har i sina resningsansökningar bland annat åberopat information om täckningen från två mobiltelefonmaster i Öjebyn och Piteå, och gör gällande att vittnets mobiltelefon varit uppkopplad mot dessa vid tiden för avvärjningsresan – som enligt Linna aldrig ägt rum.
Vidare har Kaj Linna bland annat åberopat att en snusprilla med DNA-spår från en okänd person säkrats vid brottsplatsen, samt en videokonstruktion som enligt Linna ”rubbar” hovrättens slutsats att andra gärningsmän kan uteslutas.
HD:s majoritet uttalar nu att de omständigheter och bevis som åberopats inte ens sammantagna skulle ha haft någon inverkan på bedömningen om de hade åberopats i Linnas första resningsansökan. Majoriteten uttalar bland annat att HD i sitt tidigare beslut inte bedömt att det varit avgörande för hovrättens bedömning att Kaj Linna och vittnet befunnit sig i Kalamark vid tidpunkterna för samtalen, och att den kompletterande informationen som nu åberopas inte innehåller något som inte redan varit föremål för HD:s prövning. Majoriteten bedömer vidare att utgången i målet inte skulle ha påverkats om fyndet av snusprillan hade tagits upp i hovrätten.
Justitieråden Leif Thorsson och Kerstin Calissendorff menar dock att den bevisning som lagts fram rörande mobiltelefonmasterna visar att det är ”praktiskt taget uteslutet” att vittnet varit i närheten av Kalamark, och att tilltron till vittnets uppgifter haft sådan betydelse för hovrättens avgörande att det föreligger synnerliga skäl för att bevilja resning.
Dagens Nyheters reporter Stefan Lisinski har uppmärksammat fallet i ett flertal artiklar.
– Kaj Linna får fortsätta att avtjäna sitt livstidsstraff. Själv var han förhoppningsfull att få sin sak prövad på nytt. Att två justitieråd gick på hans linje är förstås särskilt bittert för honom, säger han till DN idag.
Högsta domstolen uttalar sig, med hänvisning till NJA 1986 s 665 samt besluten att avslå Ari Mattinens (NJA 2009 s 768) och Billy Butts (Högsta domstolens beslut den 27 maj 2010, mål nr Ö 2125-09) resningsansökningar, om betydelsen av tidigare avslag i resningsärenden.
Om grunden för den nya och den tidigare resningsansökningen är att det finns nya omständigheter och bevis ska domstolen bedöma den nya utredningen och vilken inverkan den skulle kunna antas ha haft om den hade åberopats redan i det tidigare resningsärendet.
Att den tidigare bedömningen av ett resningsärende blir utgångspunkt i senare ärenden bör dock ”inte skymma sikten för det grundläggande förhållandet att också senare ärenden gäller frågan om det ska beviljas resning i det bakomliggande målet”, skriver HD.
