Mannen begärde år 1991 att få ett så kallat familjebevis, men nekades detta på grund av sekretess enligt datalagen. Först år 2002 erhöll mannen familjebevis av vilket det framgick att han hade en son som han inte kände till.
Efter DNA-analys kunde tingsrätten i dom i april 2010 konstatera att mannen inte kan vara far till barnet. Trots domen erhöll mannen den 20 maj 2010 ett personbevis från Skatteverket i vilket anges att han har en son född 1951.
Justitiekanslern, JK, konstaterar att registreringen gjordes i enlighet med presumtionsregeln i föräldrabalken, vilken säger att den som är gift med modern vid barnets födelse ska anses vara barnets far. Därmed var registreringen inte felaktig.
Eftersom vare sig fel eller försummelse förekommit vid registreringen eller överföringen av uppgiften och mannen heller inte utsatts för något integritetskränkande brott, avslås mannens anspråk i denna del.
Underlåtelsen att skicka mannen ett registerutdrag 1991 är visserligen att anse som fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Emellertid har preskription inträtt beträffande de eventuella skadeståndsanspråk som kan ha uppstått, varför ersättning inte heller kan utgå i den delen.
Beträffande den felaktiga uppgiften i familjebeviset daterad den 20 maj 2010 kunde rättelse inte ske förrän då Skatteverket underrättades om den dom som fastställde att mannen inte var far till barnet. Skatteverket underrättades om domen först den 26 maj, och registrering av den ändrade relationen skedde morgonen därpå.
Eftersom felet inte kan anses bero på Skatteverket bör ersättning inte utgå enligt PuL. Utredningen ger inte heller vid handen att Skatteverket i övrigt genom sitt agerande har gjort sig skyldig till fel eller försummelse vid myndighetsutövning som skulle kunna föranleda skadeståndsskyldighet för staten.
Mannens ersättningsanspråk, ”på minst en miljon”, avslås därför i sin helhet.
