Mannen avyttrade våren 2006 en bostadsrätt i Stockholms innerstad för 11,5 miljoner kronor.
Skatteverket nekade mannen yrkat avdrag för förbättringsutgifter om 5,1 miljoner kronor och beslutade att mannen skulle beskattas för hela försäljningslikviden med avdrag endast för den ursprungliga köpeskillingen om 3,7 miljoner kronor.
Mannen överklagade och yrkade att han skulle beviljas det sökta avdraget. Till stöd för yrkandet har han bland annat anfört att den aktuella bostadsrätten vid köpetillfället varit mycket nedgången och att den tidigare ägts av en äldre dam som avlidit i hemmet. Lägenheten har genomgående haft låg standard från sent 40-tal. Han uppger att han bland annat uppfört nya badrum och kök, flyttat väggar samt genomfört flera omfattande förbättringsarbeten i syfte att ge lägenheten ett tidstypiskt utseende.
Den betydande värdestegringen talade redan i sig för att betydande förbättringsarbeten utförts, menade mannen, som vidare åberopat ett värdeutlåtande, en objektbeskrivning och köpeavtal för bostadsrätten samt fastighetsprisindex för de aktuella åren. Fakturor eller kvitton till styrkande av avdragsrätten har han dock inte kunnat prestera, då han efter att ha köpt nytt boende slängt alla papper som rört den gamla bostadsrätten.
Förvaltningsrätten uttalade att det i princip ankommer på den skattskyldige att visa vilka utgifter han haft och att beviskraven för avdrag för förbättringskostnader ställs tämligen högt. Domstolen konstaterade att avdragsrätten normalt styrks genom fakturor eller kvitton och rätten ansåg i det aktuella fallet att det var anmärkningsvärt att något sådant underlag inte hade kunnat presteras.
Rätten fann det visserligen, mot bakgrund av den stora värdeökningen, sannolikt att omfattande arbeten utförts i lägenheten under mannens innehavstid, men ansåg att de åberopade handlingarna beskrev lägenhetens skick i allmänna ordalag och att de inte på ett godtagbart sätt visade när arbetet utförts och hur ingripande åtgärder som utförts jämfört med ursprungsskicket.
Det ansågs heller inte visat att förbättringsarbetena verkligen hänför sig till beskattningsåret eller något av de fem föregående, så som krävs för avdragsrätt. Grund att vare sig helt eller delvis medge mannen det yrkade avdraget förelåg därför inte varför överklagandet avslogs.
Mannen anför i kammarrätten att det mot bakgrund av värdeökningen tillsammans med övrig dokumentation inte kan råda någon tvekan om att omfattande arbeten lagts ned på lägenheten. Han uppger vidare att det varit möjligt för en extern byggfirma att utifrån samma handlingar som presenterats vid domstolen bedöma rimligheten av de kostnader som han yrkat avdrag för.
Kammarrätten anser dock att det saknas anledning att frångå förvaltningsrättens bedömning och avslår därför mannens överklagande.
