En nu 62-årig fastighetsmogul och finansman bedrev under 1980-talet näringsverksamhet i Sverige och ingick genom sina många bolag ett antal skuldförbindelser. Såväl mannen som bolagen försattes i början av 1990-talet i konkurs varpå mannen flyttade till Belgien.
VF Finans Aktiebolag övertog i början 1990-talet flera av fordringarna och har nu yrkat betalning enligt fyra skuldebrev och borgensförbindelser. Bolaget menade att preskription inte hade inträtt på grund av flera preskriptionsavbrott.
Finansmannen menade att samtliga fordringar var preskriberade. Han vitsordade att de åberopats i hans konkurs som avslutades 1997 men att något preskriptionsavbrott därefter inte hade skett varför fordringarna preskriberats i augusti 2007. Den i målet aktuella talan väcktes först i november 2007.
Tingsrätten fann att preskriptionsavbrott skett i maj 2001 då bolaget skickade en engagemangsspecifikation till mannens ombud, oavsett om mannen fick del av handlingarna eller inte, varför preskription inte hade inträtt.
Tingsrätten förpliktigade därför mannen att betala bolaget drygt 50 miljoner kronor samt upplupen ränta om mellan 24 procent och fyra procent från början av 1990-talet.
Hovrätten finner i likhet med tingsrätten att den engagemangsspecifikation som har upprättats av bolaget är tillräckligt specifik för att anses utgöra en sådan skriftlig erinran som enligt 5 § 2 preskriptionslagen har en preskriptionsavbrytande verkan. I likhet med tingsrätten finner hovrätten att mannen ska anses ha fått del av handlingen på så sätt som avses i bestämmelsen.
Hovrätten fastställer därför tingsrättens dom.
