En kvinna ägde tre fastigheter i Vaxholm och bestämde sig sommaren 2004 för att sälja. En fastighetsmäklare som kände kvinnan tog kontakt och lämnade ett bud. Någon försäljning skedde dock inte utan en tid senare gav kvinnan en annan mäklare vid samma byrå i uppdrag att sälja fastigheterna för 9,2 miljoner kronor eller högstbjudande.
En nu 32-årig kvinna fick kännedom om att fastigheten var till försäljning. Hon och hennes make gick på visning som sköttes av mäklaren. Hon köpte därefter fastigheterna för 9,6 miljoner kronor.
Kvinnan har nu yrkat att de bägge mäklarna solidariskt ska betala hennes 400 000 kronor i skadestånd då de är att betrakta som närstående i enlighet med 13 § fastighetsmäklarlagen. I andra hand skulle den mäklare som ansvarade för försäljningen själv betala henne det yrkade beloppet.
Kvinnan anförde att mäklarens som ansvarade för försäljningen angett att den andra mäklaren lämnat ett bud trots att något sådant inte förelåg i syfte att få henne och tro att fastigheten hade ett högre marknadsvärde och på så sätt pressa fram ett högre pris.
Mäklarna bestred kvinnans talan och anförde att den mäklare som var intresserad av att köpa fastigheten inte deltagit i budgivningen sedan hans kollega erhöll förmedlingsuppdraget.
Tingsrätten konstaterade att mäklaren erbjöd fastighetsägaren 9,2 miljoner kronor vilket hon förkastade och istället ville att han skulle sälja fastigheten. Denne förklarade då att han inte kunde åta sig uppdraget eftersom han som privatperson lämnat ett bud, men rekommenderade sin kollega som mäklare.
Tingsrätten fann att det inte var visat att den förstnämnda mäklaren deltagit i budgivningen eller att hans initialt lämnade bud var gällande under den tid som hans kollegas förmedlingsuppdrag pågick. Däremot fann tingsrätten att det var utrett att kvinnan fått denna uppfattning varför frågan var om mäklarna kunde lastas för hennes villfarelse.
Domstolen fann att mäklaren visserligen gjort vissa tvetydiga uttalanden men att han lämnat logiska och godtagbara förklaringar. Vid en samlad bedömning fann tingsrätten att mäklarna inte var skadeståndsskyldiga för kvinnans villfarelse varför tingsrätten ogillade käromålet.
Hovrätten instämmer med tingsrätten om att inget framkommit som ger stöd för att mäklarna agerat i samförstånd.
Hovrätten beaktar att priset förhandlats fram på ett affärsmässigt sätt och finner att, även om mäklarens uttalanden kan ha misstolkats av kvinnan, så är det inte visat att mäklaren agerat i strid med 12 och 14 §§ FML eller förfarit svikligt eller brottsligt.
Domstolen konstaterar därefter att tingsrättens underlåtenhet att pröva om mäklaren agerat i strid med 13 § FML, genom att han åtog sig förmedlingsuppdraget trots att han var medveten om att kollegan var intresserad av fastigheten, inte utgör ett sådant rättegångsfel som innebär att målet ska återförvisas då det inte är visat att kvinnan drabbats av någon ekonomisk skada. Detta då kvinnan inte visat att 9,2 miljoner utgjorde marknadsvärdet för fastigheten.
Hovrätten fastställer därmed tingsrättens domslut.
