Kvinnan dömdes hösten 2009 för bokföringsbrott, grovt skattebrott samt försvårande av skattekontroll till villkorlig dom förenad med samhällstjänst.
Domstolen fann det styrkt att kvinnan inte redovisat royaltyintäkter som hon haft och att hon, även om hon inte kunde anses ha haft direkt uppsåt till gärningen, åtminstone varit likgiltig till skattekonsekvenserna och därmed haft uppsåt att undandra staten skatt om sammanlagt drygt 430 000 kronor.
Det saknades även bokföring för den i åtalet aktuella perioden och rörelsens förlopp, ekonomiska resultat och ställning kunde därför inte i huvudsak bedömas och kvinnan hade åtminstone förfarit grovt oaktsamt, varför även åtalet om bokföringsbrott var styrkt, ansåg rätten.
Kvinnan överklagade och yrkade i hovrätten att åtalet skulle avvisas då hon redan påförts skattetillägg på grund av samma omständigheter som låg till grund för åtalet. I andra hand yrkade hon att åtalet skulle ogillas. Kvinnan gjorde även gällande att hälften av de aktuella inkomsterna, liksom hälften av den undandragna skatten, skulle tillskrivas hennes före detta make, som hjälpt henne att driva verksamheten.
Hovrätten avslår nu avvisningsyrkandet med hänvisning till Högsta domstolens praxis på området.
Rätten konstaterar vidare att de före detta makarna vid tidpunkten för gärningen ännu inte var gifta och inte heller hade något barn tillsammans. Kvinnans före detta man uppbar heller ingen lön ur bolaget. Domstolen anser istället att verksamheten varit kvinnans egen och att de intäkter som genererats kommit från kvinnans artisteri samt att mannens roll endast varit att stödja henne i arbetet. Det saknas mot denna bakgrund att fördela den undandragna skatten mellan de före detta makarna.
Hovrätten delar i övrigt underinstansens bedömningar och fastställer därför tingsrättens dom.
