DNA-provet togs i april 2006. Förundersökningen rörande den brottsmisstanke som låg till grund för provet lades ned, men mannen dömdes för ett annat brott till ett års fängelse. I december 2009 fastställde hovrätten domen. Mannens DNA-analys låg kvar i utredningsregistret efter det att den ursprungliga brottsmisstanken avskrivits.
I ett yttrande framgår bland annat att Rikspolisstyrelsen inte anser det rimligt att ta ett DNA-prov för varje brott, om en person är misstänkt för flera brott för vilka fängelse kan följa. Rikspolisstyrelsen har tolkat gallringsbestämmelsen i polisdatalagen som att resultatet av ett DNA-prov får finnas kvar i registret så länge den berörda personen är misstänkt för något brott där DNA-prov får tas.
Justitiekanslern finner att bestämmelsen bör kunna tolkas så, att det inte är nödvändigt att först gallra den registrerade DNA-profilen för att sedan omedelbart genomföra en ny registertopsning med de extra olägenheter som detta skulle medföra för den enskilde.
Mannen har påpekat att det brott han dömdes för skulle ha begåtts år 2005, det vill säga innan bestämmelserna om registertopsning trädde ikraft den 1 januari 2006. Denna omständighet innebär dock inte något hinder mot att uppgiften om mannens DNA-analys överfördes till DNA-registret när domen mot honom vann laga kraft, menar JK.
JK finner inte anledning att uttala någon kritik mot polisen med anledning av hur man hanterat uppgifterna om mannens DNA-analys i utrednings- och DNA-registret, men förutsätter att Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten överväger om det finns behov av att se över myndigheternas interna regelverk och rutiner på området.
