En 48-årig man skadades allvarligt vid en trafikolycka på väg till sitt arbete i januari 2001. Fordonet var försäkrat i nuvarande If Skadeförsäkring AB. Mannen blev helt arbetsoförmögen till följd av skadorna. If betalade ut ersättning för inkomstförluster fram till juni 2003 men menade att arbetsskadelivräntan från Försäkringskassan därefter innebar att han inte gjorde någon inkomstförlust.
Mannen har nu yrkat ersättning för tiden från och med januari 2005. Han anför att han om han inte hade skadat sig hade kunnat arbeta vidare som produktionsledare inom verkstadsindustrin och att If inte angivit sannolika skäl till varför han såsom oskadad endast bedömdes kunna ha fått arbete som verkstadstekniker eller montör.
Tingsrätten finner att mannens anställning vid skadetillfället var av en mer kvalificerad kategori än vad If utgått ifrån samt att denna typ av tjänst var och är tillgänglig på arbetsmarknaden.
Tingsrätten beaktar att mannens anställning sades upp år 2002 på grund av arbetsbrist. Tingsrätten finner att mannen inte gjort sannolikt att han som oskadad skulle ha kunnat arbeta vidare som produktionsledare hos sin tidigare arbetsgivare.
Med hänsyn till mannens allmänna kvalifikationer och hans utveckling finner dock tingsrätten att han gjort sannolikt att han som oskadad skulle haft mycket goda möjligheter att få en anställning motsvarande den han haft vid skadetillfället vid ett annat företag inom verkstadsindustrin. Inkomstförlusten ska därför beräknas med utgångspunkt i vad han hade kunnat få i en sådan anställning.
Tingsrätten bifaller därför käromålet och förpliktigar If att för förfluten tid betala mannen drygt 380 000 kronor samt för framtiden utge ersättning i form av livränta varje år från och med 2009 till dess han går i pension med ett belopp som uppgår till nära 115 000 kronor.
