En man dömdes i tingsrätten till tio månaders fängelse för grovt bedrägeri samt ålades skadeståndsskyldighet om drygt 80 000 kronor gentemot en bank.
Domstolen fann det ställt utom rimligt tvivel att mannen tillsammans med annan person kontaktat privatpersoner via telefon och förmått dem att lämna ut koder till ”bankens säkerhetsavdelning”. Därefter tömdes kontona.
Efter att ett kontot spärrats ringde bedragarna upp banken under förespegling att de företrädde ”Ekoroteln”, och att man på grund av en pågående spaning ville att spärren skulle hävas. Bankens säkerhetschef fattade emellertid misstanke, och pengarna lämnades aldrig ut.
Mannen själv uppgav att han vid tiden för åtalet missbrukat narkotika och haft ett stort behov av pengar och därför agerat som ”målvakt” i den aktuella brottsplanen och därmed lämnat ut både mobiltelefon och bankkonton till sina medbrottslingar. Han insåg att hans inblandning skulle uppdagas, men behövde pengar och använde en del av de medlen till att bjuda några kompisar på en resa till Amsterdam ”för att få ha lite roligt innan han tog sitt straff”.
Tingsrätten konstaterade att bedrägeribrotten var fullbordade redan då målsägandena förmåtts att lämna ut de uppgifter som behövts för att pengarna skulle kunna överföras till den tilltalades konto och så sedan skett. Det faktum att kontot spärrades av banken, vilket i ett av fallen ledde till att några pengar inte kunde tas ut, saknade således betydelse. Mannens medverkan i brottsplanen hade även varit en förutsättning för fullbordan av densamma medförde att mannen skulle dömas som medgärningsman för att tillsammans och i samförstånd med annan ha begått den åtalade brottsligheten.
Mot bakgrund av mannens missbruksproblematik och tidigare brottslighet fann rätten att någon annan påföljd än fängelse inte kunde komma i fråga och dömde mannen till tio månaders fängelse samt ålade honom att betala skadestånd om drygt 80 000 kronor till banken för de medel som tagits ut.
Hovrätten gör ingen annan bedömning än underinstansen och fastställer nu tingsrättens dom.
