Polisen får kritik från Justitiekanslern efter att en förundersökning om olaga hot blivit liggande orörd i nära två år.
Samtidigt avslås skadeståndsanspråket.
I mitten av 2022 inledde polisen en förundersökning om olaga hot. Det efter att en kvinna anmält att hon blivit hotad och tvingad att både köpa mobiltelefoner och föra över pengar. Hon var målsägande i förundersökningen, men samtidigt misstänkt i en parallell förundersökning med kopplingar till samma ärende.
Senare samma år gavs direktiv om att kvinnan skulle höras som målsägande, men det verkställdes aldrig. Förundersökningen var sedan stilla i två år. I slutet av 2024 genomfördes ”rent administrativa åtgärder”. Strax därefter lades förundersökningen om olaga hot ned med hänvisning till bevisproblem.
Ett halvår efter nedläggningsbeslutet hördes en person som pekats ut av kvinnan. Den personen nekade till att känna kvinnan.
Sökt skadestånd
Kvinnan söker skadestånd efter den långsamma handläggningen av förundersökningen där hon var målsägande. Kvinnans skadeanspråk är på 50 000 kronor för psykisk och social påverkan och ytterligare 130 000 kronor för risken att hon blir återbetalningsskyldig i brottsmålet där hon är misstänkt.
I skadeståndsanspråket menar hon att den nedlagda förundersökningen om olaga hot varit bristfällig och ofullständig. Hon är särskilt kritisk till att polisen inte hämtade in övervakningsfilmer i tid och att inget nytt förhör hölls med henne.
Kritiserar polisen
Justitiekanslern riktar kritik mot Polismyndigheten för långsam handläggning av förundersökningen om olaga hot och bedömer att skyndsamhetskravet har åsidosatts.
Justitiekanslern konstaterar samtidigt att de har förståelse för att Polismyndigheten måste göra prioriteringar. I det aktuella fallet har Polismyndigheten framfört att förundersökningen inte prioriterades ”på grund av hög arbetsbelastning och att det bedömdes vara ett svårt bevisläge”.
”Prioriteringarna får inte innebära att förundersökningar drar ut på tiden och blir liggande utan åtgärd på ett sådant sätt att rättegångsbalkens skyndsamhetskrav åsidosätts”, konstaterar Justitiekanslern i beslutet.
Inte rätt till skadestånd
Justistiekanslern fastslår däremot att kvinnan inte har rätt till skadestånd för vare sig ekonomisk skada eller kränkning.
”För att skadestånd ska betalas ut krävs att den som begär ersättning kan styrka att det inträffade har orsakat en skada och hur stor skadan är”, skriver myndigheten om anspråket på skadestånd för ekonomisk skada.
Det konstateras även att kvinnan inte begärt skadestånd i samband med brottsutredningen. För anspråket om kränkning konstaterar justitiekanslern att omständigheterna inte är tillräckliga för att kränkningsersättning ska ges ut.
”Det finns nämligen inte stöd för att sökanden genom Polismyndighetens handläggning har utsatts för något sådant typiskt sett integritetskränkande brott som skulle kunna ge rätt till ersättning för kränkning enligt den bestämmelsen”.
