En nu 47-årig jurist och affärsman dömdes i april 2003 till villkorlig dom för grov oredlighet mot borgenärer, bokföringsbrott och medhjälp till bokföringsbrott. I december 2004 ändrade Svea hovrätt tingsrättens dom på så sätt att mannen dömdes till tio månaders fängelse för grov oredlighet mot borgenärer. Högsta domstolen meddelade inte prövningstillstånd.
I augusti 2008 beviljade Högsta domstolen mannens andra resningsansökan och förordnade att målet på nytt skulle tas upp i hovrätten i den del som avsåg mannens ansvar för grov oredlighet mot borgenärer och vissa ersättningsfrågor.
I resningsbeslutet, sedermera NJA 2008 s 848, uttalade HD att ”de omständigheter som hovrätten utgått från i sina domskäl inte innefattade något avhändande i den mening som avses i straffbestämmelsen om oredlighet mot borgenärer” samt att den rättstillämpning som hovrätten lagt till grund för den fällande domen ”därmed uppenbart stred mot lag”.
I juli 2009 dömdes mannen på nytt i Svea hovrätt för grov oredlighet mot borgenärer. Hovrätten gjorde delvis en annan bevisvärdering än tidigare – påföljden bestämdes, med hänsyn till att det gått upp till 18 år sedan gärningarna begåtts, till villkorlig dom. HD meddelade inte prövningstillstånd.
Mannen har nu väckt talan mot staten och yrkat att HD ska fastställa att staten är skadeståndsskyldig för den skada han orsakats till följd av hovrättens rättstillämpning i domen från 2004. Mannen menar att hovrätten varit culpös i skadeståndslagens mening samt att hovrättens handlande stred mot artikel 7 i Europakonventionen.
HD konstaterar att endast rena förbiseenden av en bestämmelse eller uppenbart oriktiga bedömningar anses utgöra fel eller försummelse i den mening som avses i 3 kap. 2 § skadeståndslagen. Då HD i resningsbeslutet fann att hovrättens rättstillämpning uppenbart stred mot lag finner HD nu att detta även innebär att hovrättens bedömning också ska betraktas som så uppenbart oriktig att fel eller försummelse föreligger i den mening som avses i 3 kap. 2 § skadeståndslagen.
Att mannen sedan resning beviljats dömts på nytt av hovrätten saknar, enligt HD, betydelse för frågan om skadeståndsskyldighet föreligger.
Högsta domstolen fastställer därför att staten är skyldig att betala mannen ersättning för den skada som han kan ha lidit till följd av Svea hovrätts rättstillämpning i domen från 2004.
Bild: Fredrik Olsson
