En kvinna påträffades sommaren 2010 hängd i sin lägenhet. Kvinnans son uppgav på plats till polisen att hennes två hundar kunde överlämnas till kvinnans mor. Stationsbefälet sade därför åt en av poliserna i lägenheten att ringa till kvinnans mor och ordna med överlämnandet av hundarna, trots att hon inte informerats om dödsfallet.
Justitieombudsmannen, JO, konstaterar att stationsbefälet bedömt att saken var brådskande och att det mest effektiva arbetssättet varit att ringa till mormodern, istället för att göra ett personligt besök. Denne anförde även att polisen vid dödsfall endast är skyldig att underrätta en anhörig och att sonen i det aktuella fallet redan kände till saken.
JO konstaterar att det visserligen inte finns något krav på att Polisen också ska underrätta övriga anhöriga, men att inget heller hindrar polisen från att underrätta en annan anhörig. En sådan underrättelse bör enligt JO:s mening i möjligaste mån bör ske genom ett personligt besök, även i fall då det är fråga om att på grund av andra skäl kommit kontakt med en anhörig som inte tidigare underrättats om dödsfallet.
Polisen borde mot denna bakgrund i det aktuella fallet antingen ha låtit sonen först kontakta sin mormor innan Polisen åkte dit, alternativt vid ett personligt besök, som uppenbarligen varit möjligt, ha underrättat mormodern om dödsfallet och samtidigt passat på att fråga henne om hundarna. Polisens handlande kan i det aktuella fallet uppfattas som något okänsligt och det inträffade är enligt ombudsmannen djupt olyckligt. Stationsbefälet förtjänar mot denna bakgrund kritik för sina olämpliga direktiv.
