Två män åkte som passagerare i en taxibil. Efter att de åkt ett tag bad de taxichauffören stanna bilen eftersom de ansåg att färden hade blivit alltför dyr. När de skulle betala hade de inte kontanter som täckte hela kostnaden, vilket taxichauffören accepterade och männen lämnade bilen.
Enligt männen smällde en av dem igen taxidörren onödigt hårt när han lämnade taxibilen eftersom han var irriterad på taxichauffören, varpå chauffören klev ur taxibilen och alla tre började munhuggas. Efter ett tag gick chauffören fram till bakluckan och hämtade ett baseballträ och slog den ene mannen över axeln, på ryggen, över armen och på låret, delvis efter att han fallit ihop på marken och försökte skydda sig. Då den andre mannen gick emellan började chauffören slå även honom. Incidenten avslutades med att en okänd bilist stannade och ingrep och att taxichauffören därefter åkte från platsen.
Taxichauffören påstod att han hade agerat i nödvärn då männen börjat slåss. Tingsrätten, som lämnade chaufförens berättelse helt utan avseende, konstaterade att taxichauffören, som ändrat sin historia under förhöret, lämnat en milt sagt osammanhängande berättelse som varken var sannolik eller logisk. De två männens berättelser som styrktes av åberopat rättsintyg och fotografier, lades istället till grund för bedömningen.
Åtalet bifölls och taxichauffören dömdes till villkorlig dom förenat med samhällstjänst. Därtill ålades chauffören att betala skadestånd för 500 kronor för sveda och värk till en av männen samt 10 000 respektive 5 000 kronor samt i kränkningsersättning.
Hovrätten fastställer nu domen.
