En man började sin anställning som kursansvarig vid ett universitet i Bulgarien år 1985. Anställningsavtalet sades upp februari 2006 då mannen uppnått pensionsålder, men han tilläts i enlighet med nationell lagstiftning att fortsätta arbeta varför ett nytt anställningsavtal på ett år undertecknades, vilket förlängdes med ett år i december 2006. I januari 2007 utnämndes mannen till professor. Genom ett nytt tilläggsavtal i januari 2008 förlängdes anställningsavtalet med ytterligare ett år. Samma år som mannen fyllde 68 år, 2009, upphörde hans anställningsförhållande.
Mannen väckte talan i två mål vid den nationella domstolen.
I talan i det första målet, som ligger till grund för mål C-268/09, har det yrkats fastställelse av att klausulen i hans första avtal om visstidsanställning, varigenom anställningen begränsades till ett år, är ogiltig och att detta avtal ska anses utgöra ett avtal om tillsvidareanställning.
Talan i det andra målet, som ligger till grund för mål C-250/09, avser universitetsdirektörens beslut att anställningsförhållandet mellan mannen och universitetet skulle upphöra när han fyllde 68 år.
Den nationella domstolen har angett att den anser att det råder osäkerhet beträffande tolkningen av artikel 6 i direktiv 2000/78 för avgörandet målen, varför målen vilandeförklarats och ställa tre frågor till EU-domstolen.
EU-domstolen uttalar följande:
Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling, och i synnerhet artikel 6.1 ska tolkas så att direktivet inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som innebär en avgångsskyldighet för universitetsprofessorer som fyllt 68 år och att universitetsprofessorer enbart kan fortsätta att arbeta efter att ha fyllt 65 år genom att ingå avtal om visstidsanställning som gäller i ett år och som kan förnyas högst två gånger, dock under förutsättning att denna lagstiftning syftar till att uppnå ett berättigat mål som särskilt rör sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik, såsom genomförandet av kvalitetsundervisning och en optimal fördelning av professorstjänsterna mellan generationerna, och att lagstiftningen kan uppnå detta mål på sätt som är lämpliga och nödvändiga. Det ankommer på den nationella domstolen att pröva huruvida dessa villkor är uppfyllda.
När det gäller en tvist mellan en offentlig inrättning och en enskild, och när en nationell lagstiftning, såsom den lagstiftning som är aktuell i det nationella målet, inte uppfyller kraven i artikel 6.1 i direktiv 2000/78, ska den nationella domstolen inte tillämpa denna lagstiftning.
