Stockholms tingsrätt friade kvinnan då de menade att hon handlat i nödvärn eftersom mannen vid tillfället slog henne. Hovrätten anser däremot att kvinnan överskridit nödvärnsrätten då hon gått till motattack med en kniv och dömde därför henne till fängelse.
Det framgår i kvinnans rättsintyg, vilken åberopas av hennes advokat, att hon ådragit sig ett flertal skador. På vänster axel fick hon bland annat fyra likartade hudavskrap som var två centimeter breda och långa. På kvinnans högra underarm fann en läkare även en fem centimeter lång och två centimeter bred rodnad i huden samt två mindre underhudsblödningar på vardera arm.
Kvinnan hade enligt hovrätten ”rätt att tillgripa ett visst våld för att avvärja angrepp”, men tror inte på hennes uppgifter om att hon inte skulle ha varit medveten om att hon höll en kniv i handen när hon skadade sin make.
Enligt hovrätten har kvinnan uppsåtligen angripit sin man med ett tillhygge och inte som kvinnan hävdar fått tag i en kniv helt ovetandes, ”särskilt som hon tog kniven om skaftet”.
Kvinnan uppger i hovrättens resonemang om nödvärnsrätten att hon inte upplevde mannens angrepp som livshotande, varför rätten menar att kvinnans våld överskridit nödvärnsrätten.
Hovrätten menar att kvinnan utsatt mannen för livsfara då hennes knivhugg träffade honom på bröstbenet och bedömer därför den misshandel hon utsatt honom för som grov.
Med hänvisning till mannens våld, att kvinnan själv stoppade blodflödet hos den knivskurne mannen och att hon såg till att han kom under läkarvård har hovrätten beslutat att sänka kvinnans straff, vilket normalt skulle uppgått till ett och ett halvt års fängelse, med ett år.
De tre hovrättsråden utgör i domen en enig majoritet mot de två nämndemännen, vilka anser att den 50-åriga kvinnan skulle ha friats.
