Polisen uppmanade i samband med en utryckning en man, som saknade körkort, att stanna den bil han körde, men mannen vägrade med en omfattande biljakt som följd.
Mannen framförde bilen i mycket höga hastigheter på både vägar och gångvägar och försökte även köra på en polisman som ställt sig i bilens körriktning, men polismannen hoppade åt sidan och undgick skador. Bilfärden slutade med att mannen körde in i en polisbil med personskador hos två polismän som följd.
Tingsrätten fann att mannens skulle fällas till ansvar för grov vårdslöshet i trafik och för olovlig körning. Domstolen konstaterade vidare att mannen haft möjlighet att väja både för polismannen och för polisbilen och att han genom sin körning visat likgiltighet inför att den första polismannen skulle komma att dödas och att de senare skulle komma att allvarligt skadas. Mannen dömdes därför även för försök till mord samt för grov misshandel. Han ålades även att betala skadestånd till de tre polismännen, samt till staten genom Kammarkollegiet för de materiella skador som uppstått i form av den totalförstörda polisbilen.
Hovrätten instämmer efter överklagande med underinstansens dom men ändrar, efter medgivande från Kammarkollegiet, avgörandet på så vis att statens skadeståndstalan i fråga om den förstörda polisbilen ogillas.
En domare är emellertid skiljaktig och anser att den gärning där mannen försökt köra på en av polismännen varit att bedöma som försök till synnerligen grov misshandel då faran för att polismannen skulle avlida inte varit tillräckligt överhängande.
