Målutredningen har haft i uppdrag att behandla förändringar som kan ge domstolarna bättre förutsättningar att avgöra mål inom rimlig tid och med hög kvalitet.
Regeringen vill att huvuddelen – 75 procent – av brottmålen ska avgöras inom fem månader och huvuddelen av tvistemålen inom sju månader. Förvaltnings- och kammarrätterna bör enligt regeringen avgöra huvuddelen av målen inom sex månader. Idag avgörs huvuddelen av tvistemål i hovrätterna inom 7,7 månader och brottmålen inom 8,2 månader. Kammarrätterna avgör huvuddelen av sina mål inom 9 månader.
Av de mål som kom in till hovrätterna och kammarrätterna under första halvan av 2009 omfattades drygt 60 procent respektive drygt 30 procent inte av krav på prövningstillstånd. Detta gäller främst merparten av brottmålen samt skattemålen. Idag krävs prövningstillstånd i cirka ett av tio skattemål.
Målutredningen har i sitt betänkande (SOU 2010:44) bland annat föreslagit ett generellt krav på prövningstillstånd för överklagande till hovrätt och kammarrätt. Vid enklare fall ska prövningstillstånd kunna meddelas av en lagfaren domare, men som huvudregel ska en hovrätt eller kammarrätt vara domför med tre lagfarna ledamöter.
Utredningen hänvisar bland annat till att utvärderingen av prövningstillståndsreformen för de allmänna förvaltningsdomstolarna (prop. 1996/97:131) visat att en sådan reform hade lett till kortare handläggningstider och mer flexibla arbetsformer i kammarrätterna. I utvärderingen framhölls skattemålen som en målgrupp som kunde vara lämpad för krav på prövningstillstånd i kammarrätt.
Enligt målutredningens betänkande skulle krav på prövningstillstånd göra det möjligt att åstadkomma en mer flexibel och effektiv handläggning av de mål som överklagas:
”Förutom att systemet leder till ett snabbare avgörande i de fall prövningstillstånd inte meddelas, ger det hovrätten och kammarrätten förutsättningar att snabbare och mer koncentrerat handlägga de mål som kräver en fullständig prövning. Systemet innebär vidare att rättsskipningen tydligare får sin tyngdpunkt i första instans och att fokus sätts på hovrättens och kammarrättens kontrollerande funktion”.
Kerstin Nyquist, skattejurist vid Svenskt Näringsliv, skrev i somras att ett generellt prövningstillstånd kräver hög kompetens hos förvaltningsrätterna.
– När det gäller skattemål saknas denna kompetens. Att införa ett prövningstillstånd riskerar därför att leda till ökad rättsosäkerhet. Detta gäller i synnerhet då de allmänna förvaltningsdomstolarna har ett utredningsansvar och då den skattskyldige ofta inte har råd att anlita ombud, menade Nyquist.
Vid ett välbesökt seminarium arrangerat av Institutet Skatter & Rättssäkerhet den 11 januari kritiserades förslaget bland annat för att vara dåligt utrett. Exempelvis menade Henrik von Sydow, ordförande i riksdagens skatteutskott, att konsekvenserna för rättssäkerheten inte fått tillräcklig belysning.
Eva Jarnvall, avdelningschef vid Svenskt Näringsliv och tillförordnad expert i utredningen, menar att förvaltningsrätterna saknar tillräcklig kompetens vad gäller skattemålen för att ett generellt krav på prövningstillstånd ska kunna införas.
– Detta gäller i synnerhet då de allmänna förvaltningsdomstolarna har ett utredningsansvar och då den skattskyldige ofta inte har ekonomiska möjligheter att anlita ombud, bl a till följd av rättshjälpsreglerna, skriver hon i sitt yttrande.
Tidigare i år kritiserade Skatteverket och ett antal organisationer – däribland Stockholms handelskammare, Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Landsting och Företagarna – förslaget i en gemensam debattartikel i Dagens Industri. I artikeln framhölls att förvaltningsrätterna måste förstärkas för att säkra kvaliteten i dömandet innan hinder mot prövning i högre instans införs.
Skatteverket avstyrker nu förslaget om generellt krav på prövningstillstånd i kammarrätt för skattemål, fastighetstaxeringsmål och andra måltyper som faller inom ramen för myndighetens verksamhetsområde. Skatteverket uttalar vidare att domstolsintern specialisering är av stor vikt inom skatterätten.
Advokatsamfundet menar att det vore oförenligt med grundläggande rättssäkerhetsprinciper att ”inte som huvudregel ge den enskilde rätt att få sin sak prövad i ytterligare en instans i mål som kan leda till så långtgående rättsverkningar som straffrättsliga påföljder, administrativa frihetsberövanden, liksom skatte- och avgiftstillägg innebär.”
