Studenten anställdes vid firman genom en platsannons på Arbetsförmedlingen. Till en början slöts inget skriftligt avtal om anställning, men studenten ansåg sig anställd tills vidare redan från den första muntliga överenskommelsen. Arbetsgivaren ansåg dock att studenten aldrig hade varit anställd utan endast fått i uppdrag att ordna med företagets hemsida.
Parterna var även oense om vem som var orsaken till att avtalsförhållandet upphört. Enligt studenten fick han ett telefonsamtal från arbetsgivaren i vilket han upplystes om att han inte längre skulle arbeta på företaget. Arbetsgivaren anförde att den anställde helt plötsligt bestämt sig för att inte dyka upp på jobbet och flyttat hem till Stockholm.
Vad gäller frågan om studenten varit anställd eller uppdragstagare anser tingsrätten att denne gett ett mycket trovärdigt intryck under förhandlingarna. Detta, i kombination med vittnesmål, ger vid handen att det är uppenbart att studenten varit att anse som arbetstagare.
Vad avser frågan om avskedande skett konstaterar domstolen att ord står mot ord. Av trovärdighetsskäl godtar tingsrätten den förklaring som studenten gett. Denne hade även skäl att uppfatta uttalandena under telefonsamtalet som ett klart avskedande. Arbetsgivaren har inte haft någon giltig grund för avskedandet och detta har heller inte skett formenligt.
Studenten medges allmänt skadestånd med 110 000 kronor och ekonomiskt skadestånd med drygt 180 000 kronor.
