Högsta förvaltningsdomstolen uttalar att det förhållandet att det kan ha funnits utrymme för skilda bedömningar i legitimationsärendet inte i sig innebär att det föreligger förutsättningar för resning.
De två läkarna, ”allmänläkaren” och ”obducenten”, åtalades för att ha mördat Catrine da Costa 1984. I juli 1988 ogillade tingsrätten mordåtalet, men uttalade i domskälen att det var ställt utom allt rimligt tvivel att de båda hade styckat kvinnans kropp under eller i anslutning till pingsthelgen 1984.
I maj 1989 fann Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN, med hänvisning till vad tingsrätten uttalat gällande brott mot griftefriden, att läkarna genom sina handlingar måste anses ha undergrävt den tillit allmänheten har rätt att hysa till en legitimerad yrkesutövare och att de därigenom visat sig uppenbart olämpliga att utöva läkaryrket, varför de fråntogs sina legitimationer.
Männen överklagade beslutet till kammarrätten som fann att skäl att frånta dem deras legitimationer inte förelåg. Domen upphävdes dock senare av Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, och kammarrätten beslutade, sedan målet tagits upp igen, i maj 1991 att lämna överklagandena utan bifall.
Kammarrätten fann att inte något enskilt bevis band männen vid styckningen men att en sammanvägning av bevismaterialet gav till resultat att den ene måste anses bunden vid att ha utfört styckningen tillsammans med annan person och att det var ställt utom allt rimligt tvivel att den andre mannen var den person som utfört styckningen tillsammans med honom. Männen överklagade men HFD beslutade att inte meddela prövningstillstånd.
År 1999 ansökte allmänläkaren och obducenten om resning hos HFD och yrkade att de skulle få tillbaka sina läkarlegitimationer, med hänvisning till att dessa återkallats på felaktiga grunder. I maj 2001 avslogs den första resningsansökan, och i juli 2004 avslogs den andra. Nu ansöker de båda männen på nytt om resning, och yrkar dels att kammarrättsdomen från 1991 ska undanröjas, dels att deras yrkanden i kammarrätten, att beslutet att återkalla legitimationerna, ska upphävas.
Som skäl anför männen dels att nya omständigheter och nya bevis föreligger, dels att kammarrättens domskäl är behäftade med så stora brister att utgången blivit felaktig. Bland annat anför männen att en ny analys av de fingeravtryck, som hittats på de plastsäckar i vilka Catrine da Costas kroppsdelar låg, inte var deras och att de hårstrån som hittats på en handduk som kunnat knytas till Catrine da Costa inte var deras, att den man som tidigare lämna sakkunnigutlåtanden i målet var jävig, att Catrine da Costa var vid liv efter pingsthelgen 1984 samt att bevisningen i kammarrätten saknar robusthet.
Männen menar att det nya materialet tillsammans med vad som anförts vid tidigare resningsansökningar vid en helhetsbedömning borde leda till slutsatsen att det inte finns bevisning för att de styckat kvinnans kropp.
HFD avvisar dock även denna gång allmänläkarens och obducentens resningsansökan. Domstolen finner att det inte visat att det på grund av ny bevisning eller nya omständigheter finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. Då det inte heller i övrigt kommit fram något som utgör skäl för resning avslås ansökan. Enbart det förhållandet att det kan ha funnits utrymme för skilda bedömningar i legitimationsärendet innebär inte att det föreligger förutsättningar för resning, uttalar HFD.
