Agneta Johansson, deputy director för ILAC – International Legal Assistance Consortium – är på språng mot Göteborg. Efter att ha guidat fotografen runt bland internationella utmärkelser och plaketter, bland annat från högsta domstolen i Irak, bekräftar hon att ILAC hoppas få en förfrågan om insatser från Mellanöstern.
Generaldirektör Christian Åhlund, som om någon vecka åker till Tunisien tillsammans med delegater från Union des Avocats, har tidigare beskrivit kollegernas arbete som en ”mäklarverksamhet” mellan länder som behöver hjälp och organisationer som kan tillhandahålla expertis och finanisering. Agneta Johansson bekräftar den bilden.
– Vi har nyligen avslutat ett arbete för domarkåren i Irak, där vi arrangerat ett antal colloquium kring etik, oberoende och självständighet i förhållande till regeringsmakten. Det fanns ett stort behov av få nya referenser och etiska regler. Tidigare påverkade politiska beslut och personliga kontakter många domslut och andra avgöranden och nu handlar diskussionerna främst om vad som krävs för att upprätthålla ett äkta oberoende, en ”independence of judiciary”.
– Tack vare de Irakiska erfarenheterna har vi gott om nyproducerat material, experter och kvalificerade föreläsare från olika arabiska länder om det skulle bli aktuellt med nya inatser i Mellanöstern, berättar Agneta Johansson.
Tunisiens relativa litenhet och det starka civilsamhället innebär att det förmodligen finns goda förutsättningar att relativt snabbt genomföra reformer i landet, bekräftar Agneta Johansson. Advokater och jurister i Tunisen kan därmed mycket väl komma att bli de som nu också går i spetsen för de förändringar inom rättsväsendet som de revolterande i arabvärlden frågar efter. Att de är stridbara har de redan visat. Under revolten gick större delen av Tunisiens åtta tusen advokater ut i generalstrejk i protest mot att säkerhetsstyrkor misshandlat deras kollegor.
– De stora bidragsgivarna glömmer ofta bort advokatsamfunden när det handlar om internationella insatser. De ger gärna snabbt och generöst stöd till reformer och uppbyggnad av administrativa och exekutiva funktioner inom polis- och åklagarväsende, men glömmer den viktiga diskussionen om etik, hur aktörerna inom rättsväsendet ska kunna upprätthålla sitt oberoende och hur de som åtalas eller är brottsoffer ska försvaras. Där har vi kompetens och resurser.
– Juristerna i länder som Egypten och Tunisen har länge velat se en fungerande och oberoende rättsapparat och framför allt starka advokatsamfund och självständiga domare. Nu finns möjligheterna till förändring och demokratisering. Det är då organisationer som ILAC kan ge stöd. Samtidigt är det oerhört viktigt att inte försöka tvinga sig på. Det är en ömtålig balansgång, eftersom vi ju också vill visa att vi finns tillgängliga med experter och kunskaper.
– Det finns också en stor skillnad mellan det som händer i spåren av Sidi Bouzid-revolten och det som hänt i andra länder där vi arbetat. Som exempelvis Liberia. Där var allt sönderslaget. Korruptionen var total. Det fanns inte en fungerande infrastruktur utan allt måste byggas från början, säger Agneta Johansson.
– Arabvärldens stater har i de flesta fall ett uppbyggt rättsväsende med en fungerande administration. Det finns också gott om välutbildade jurister. För arabiska jurister har bristen på demokrati och yttrandefrihet och den politiska maktens inflytande över rättsväsendet varit de stora problemen och då krävs det andra typer av insatser. Framför allt är det omöjligt att ha bråttom. Situationen måste ”sätta sig” först. Det måste finnas en politisk stabilitet och en fungerande demokrati, innan man kan gå in och genomföra större projekt.
På frågan om det finns anledning att vara rädd för att islamister ska ta över regeringsmakten i de länder som påverkats av revolterna, svarar Agneta Johansson att det är omöjligt att göra en generell bedömning. Staterna ser alla olika ut och har olika förutsättningar. Sharia, islamsk lag, är visserligen inskriven i Egyptens konstitution. Artikel 2 slår fast att sharia ska utgöra grunden för all lagstiftning, men samtidigt finns också ett starkt civilsamhälle. Fackföreningar, människorättsorganisationer, revolterande ungdomar, kommer de att acceptera något annat än demokratiska reformer? Läget är känsligt, men samtidigt också hoppfullt.
Hon återkommer också till att man inte får ha för bråttom.
– Vi har haft en del bakslag. Sätter man igång insatser innan den politiska situationen har stabiliserats är risken att de insatserna är bortkastade, därför att man kanske relativt snart byter makthavare igen i landet. Domare som är politiskt tillsatta byts exempelvis ofta ut när det kommer en ny regering. Dessutom kan det vara så att många inom rättsväsendet inte har hunnit välja sida. De är ännu osäkra på vem de ska stödja och då är det inte heller meningsfullt att ha bråttom med den typ av insatser som vi arbetar med.
– Samtidigt krävs det också tidsplaner, om det ska kunna hända något och inte bara bli en övergångsperiod. Med tanke på utvecklingen i Mellanöstern lär folket också kräva det.
Text: Merete Grut
Bild: Anna Persson
