En 45-årig man och 41-årig kvinna har tillsammans en son med autism och en utvecklingsstörning. Sedan januari 2005 har Försäkringskassan betalat mamman helt vårdbidrag för sonen enligt lagen om handikappersättning och vårdbidrag. Föräldrarna, som skilde sig i augusti 2005, har sedan skilsmässan gemensam vårdnad och sedan februari 2006 har sonen bott växelvis hos dem bägge även om sonen varit folkbokförd hos mamman.
I november 2006 ansökte även pappan om vårdbidrag för sonen. Försäkringskassan avslog hans ansökan och förklarade att mamman redan beviljats bidrag samt att sonen var folkbokförd hos henne. Länsrätten avslog mannens överklagande och kammarrätten beviljade inte prövningstillstånd.
Diskrimineringsombudsmannen, DO, yrkade att Försäkringskassan skulle förpliktigas att betala pappan 100 000 kronor i skadestånd. DO menade att Försäkringskassan missgynnat pappan genom att inte bevilja honom vårdbidrag samt att kriteriet om folkbokföringsadress indirekt könsdiskriminerar män. DO menade även att lottdragning hade varit lämpligare i aktuella situationer.
Försäkringskassan påpekade att Regeringsrätten fastslagit att barnets folkbokföringsadress i aktuella situationer ska tillmätas avgörande betydelse.
Tingsrätten fann att det ”i brist på andra omständigheter som skulle kunna vara utslagsgivande” måste anses lämpligt och nödvändigt att låta barnets folkbokföringsadress bli avgörande. Tingsrätten, som förklarade att det inte var lämpligt att frågan om vem av föräldrarna som skulle få vårdbidrag skulle avgöras genom lottdragning, fann därför att Försäkringskassan visat att diskriminering inte förekommit och ogillade därför DO:s talan.
Hovrätten beaktar inledningsvis en jämförelse som DO åberopat. Hovrätten finner dock att statistiken, som endast avser 124 barn, mot bakgrund av uttalanden i EU-domstolens praxis, inte kan anses uppfylla de krav som måste ställas på sådana uppgifter som ska läggas till grund för en jämförelse enligt den gamla diskrimineringslagen.
Försäkringskassan hade i sin tur åberopat statistik som visade att barn var folkbokförda där de bodde, något DO inte ifrågasatt. Hovrätten finner vidare att den av DO åberopade statistiken inte sa något om hur just växelvis bosatt barn i allmänhet är folkbokförda.
Hovrätten finner därför att DO inte visat på omständigheter som ger anledning att anta att pappan blivit utsatt för indirekt diskriminering varför hovrätten fastställer tingsrättens domslut.
