Mannen dömdes i tingsrätten för två fall av penninghäleri. Domstolen fann att insättningarna och uttagen på kontot kom från grova skattebrott och att mannen åtminstone varit likgiltig inför omständigheten att pengarna kunde vara olovligen åtkomna.
Rätten ansåg inte att mannen, som själv uppgav att han blivit hotad och inte vågade berätta vem som uppdragit åt honom att begå gärningarna, kunde anses ha befunnit sig i en nödsituation och dömde honom därför till fängelse i ett år och åtta månader.
Tingsrätten ogillade dock åtal för såväl bedrägeri som för grovt skattebrott medelst grov urkundsförfalskning då mannen inte kunde knytas till dessa gärningar. Hovrätten ändrar nu påföljden till fängelse i två år, men gör i övrigt samma bedömning som underinstansen.
