FREDAGSKRÖNIKA – Av William Eriksson, chefredaktör
I början av oktober förra året meddelade Martin Holmgren att han avsåg att gå i pension när hans förordnande löper ut den sista mars i år.
När det nu återstår tre arbetsdagar till pensionen meddelar regeringen att någon efterträdare ännu inte är klar. Istället ska myndighetens överdirektör, Peter Yngve, axla rollen som interims-GD till dess att en ordinarie sådan har utsetts.
Enligt regeringen pågår rekryteringen och ett beslut ”förväntas” under våren.
Att en ordinarie ersättare fortfarande saknas är inte bra. Särskilt inte när man haft ett halvår på sig att slutföra rekryteringsprocessen.
Men kanske är det inte så konstigt. För många tänkbara kandidater framstår tjänsten sannolikt som ett mardrömsuppdrag.
Myndigheten är under kraftig press och har så varit under samtliga de sex år som Holmgren varit generaldirektör.
Platsbristen har länge varit kraftigt ansträngd och ingen utbyggnad, ombyggnad eller nybyggnad har varit tillräcklig för att lösa den.
Istället har Kriminalvården tvingats göra dubbelbeläggning till huvudregel, låta häktade sitta i polisarrester och teckna avtal med ett annat land om att hyra anstaltsplatser där.
Mitt i allt har myndigheten dessutom uppmanats att se över sina kostnader och förbereda för att ta emot barn i anstalt.
Listan på utmaningar för Kriminalvården framstår som betydligt längre än den med kvalificerade ersättare som vill ha jobbet.
Därför är det inte förvånande att rekryteringen drar ut på tiden.
