KRÖNIKA – Av Stefan Wahlberg, tidigare chefredaktör, Dagens Juridik, numera juridisk konsult
Korruptionen frodas bakom stängda dörrar. Detta fenomen har varit välkänt redan innan detta fenomen sådde fröet till den svenska offentlighetsprincipen år 1766. Idag är det ett så väletablerat faktum att de som ägnar sig åt korruption gör allt för att stänga dessa dörrar. Ibland sker det i obemärkt försåtlighet, ibland med öppen arrogans.
Framför mig har jag ett färskt regeringsbeslut som inger betänkligheter. Det bär mitt eget namn högst upp som mottagare och finansminister Elisabeth Svantessons namnteckning längst ner ”på regeringens vägnar”. I beslutet avslår regeringen min begäran om att få ta del av de ansökningshandlingar som har kommit in till finansdepartementet när det gäller den utlysta tjänsten som ny generaldirektör för Skatteverket.
Ingen utanför regeringskansliet får ta del av ens ett kommatecken i de 16 ansökningshandlingarna. Hela rekryteringsprocessen har hemligstämplats och eftersom det är ett regeringsbeslut kan det inte överklagas i domstol. Vi medborgare kan enbart få nådig kännedom om rådata i form av statistik: de sökande utgörs av sex kvinnor och tio män, den yngsta är född 1978 och den äldsta 1962. Men där är det stopp.
De sökandes meriter som enligt vår grundlag ska vara allenarådande avgörande vid statliga tjänstetillsättningar – ”sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet” – får vi inte granska. Samma sak gäller sådant som faller utanför dessa begrepp och som offentlighetsprincipen finns till för att motverka: förekomsten av till exempel partibok, politisk pålitlighet och personliga vänskapsband.
I praktiken handlar detta onekligen om ett missbruk av svensk sekretesslagstiftning. Regeringens beslut grundar sig nämligen på en sekretessbestämmelse (39 kap. 5b § OSL) som gäller ”för uppgift som lämnar eller kan bidra till upplysning om en enskild kandidats identitet i ärende om anställning av myndighetschef.”
Bestämmelsen tillkom år 2010 eftersom personer som ansåg sig hågade att söka dessa topptjänster kunde dra sig för att skicka in sin ansökan om den blev offentlig. Tunga remissinstanser som JO och JK var skeptiska men blev överkörda av riksdagen. Till syvende och sist formulerades lagtexten uttryckligen så att sekretess blev huvudregel för uppgifter som kunde identifiera de sökande. Det var alltså de sökandes identiteter som skulle skyddas – inte möjligheten till insyn i uppgifter som passar in på tusentals personer, till exempel utbildningsgrad och andra rent generella meriter.
Jag har i min begäran uttryckligen begärt att få ta del av handlingarna där identifierbara uppgifter har maskerats bort. Den sedvanliga ändamålsglidning som brukar ske på hemlighetsmakeriets sluttande plan har dock nu, 16 år efter lagändringen, lett till att allting hemligstämplas.
Situationen är olycklig och Ceasars hustru får inte ens kunna misstänkas. Vänskapskorruption bakom stängda dörrar är den form av korruption som, gång på gång, lyfts fram som ett svenskt problem av organisationer som Transparency International och Institutet mot mutor. Borgerliga politiker har i decennier kritiserat socialdemokratiska regeringar för att ha missbrukat sin utnämningsmakt till gagn för sina politiska vänner och nu är det alltså en borgerlig regering som i det fördolda ska tillsätta en ny generaldirektör för en av Sveriges viktigaste myndigheter.
Vill vi skattebetalare och medborgare veta hur urvalet görs? Har valmanskåren ett berättigat intresse av insyn i hur våra folkvalda sköter en sådan rekryteringsprocess? Enligt Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson är svaret på denna fråga nej. Vän av ordning kan med fog fråga sig vad det är som är så känsligt – vad är det regeringen vill dölja?
