En tolvårig pojke hade blivit slagen av sin pappa i samband med ett bråk om en cykel. Enligt tolvåringen slog pappan honom med öppen hand i bakhuvudet tre eller fyra gånger. Pojken uppgav i tingsrätten att pappan tog i ”allt vad han hade”, att det kändes som han blev döv ett kort slag och att han trodde att han skulle dö. Pappan påstod dock att slagen var något färre och att de varken var lösa eller jättehårda.
Tingsrätten ansåg att tolvåringen antagligen upplevde situationen som betydligt mer dramatisk än vad en utomstående betraktare kanske skulle ha gjort. Gällande brottsrubriceringen hänvisade tingsrätten till ett av Högsta domstolens avgöranden. Där hade en vårdnadshavare slagit en tioårig pojke med en stekspade, vilket rubricerades som ringa misshandel. Därmed ansåg tingsrätten att agerandet mot tolvåringen också skulle rubriceras som ringa och bestämde straffet till dagsböter.
Domen överklagades till hovrätten som lägger större vikt vid pojkens uppgifter. Rätten anser att dessa tillsammans med utredningen i övrigt styrker att tolvåringen ”utsatts för sådant våld och åsamkats sådan smärta att gärningen inte kan betecknas som ringa”. Därmed döms den tilltalade för misshandel. Domstolen ändrar påföljden till villkorlig dom och dagsböter. Underinstansens dom ändras i enlighet härmed.