Av Emilia Wahlgren, jurist och författare.
Att ta studenten och börja universitetsstudier är ett viktigt steg in i vuxenlivet och identitetsskapandet. En del flyttar till en annan ort och för dem utan relationserfarenhet sammanfaller denna tid dessutom med kärleksdebut, vilket kan göra dem särskilt sårbara just utifrån oerfarenhet.
Det har nyligen kommit till allmänhetens kännedom att en anonym student vid Lunds universitet har skrivit en 42-sidig raggningsmanual, ”Ars Ludendi Universitaria” eller på svenska ”Konsten att spela på universitetet”. Den publicerades hösten 2025, men sprids fortfarande och handlar i korta drag om hur killar, genom manipulativa spel i universitetsmiljöer, kan få till sexuella handlingar.
Det framgår av raggningsmanualen hur mycket pengar killar ska lägga på varje ”ligg”, och tjejer beskrivs i övrigt ha primitiva hjärnor. I manualen redogör skribenten vidare för sin ståndpunkt om samtycke, där han ger sken av att det måste respekteras. Detta sken blottläggs dock när han nämner att en tjej som inte vill men ändå går med på det, efter påtryckningar eller övertalning, fortfarande deltar frivilligt. Skribenten normaliserar därmed sexuella handlingar mot ersättning och uppmuntrar även andra killar till att utsätta tjejer för tjatsex. Ett sexuellt samspel där ett nej urholkas genom upprepad övertalning, manipulation och psykisk press. Den som ger med sig gör det inte frivilligt och i praktiken handlar det om vad jag kallar för tjatvåldtäkt. Hovrätten för Västra Sverige fällde exempelvis en gymnasiekille för våldtäkt, med anledning av tjatsex som inträffade på en skoltoalett.
Om den anonyma skribenten skulle framföra sitt starkaste argument för att försvara raggningsmanualen, skulle det möjligen vara att metoderna är forskningsbaserade. Argumentet faller dock när inga källor redovisas. Om sådana hade använts skulle det, för oss som tagit del av manualen i sin helhet, ändå framstå som en vetenskaplig fernissa för att legitimera tjatvåldtäkt. Att detta sprids bland studenter vid Sveriges högst rankade universitet, ett akademiskt flaggskepp, gör det ännu mer alarmerande. Ribban måste vara högre på ett universitet än någon annanstans. Det vore särskilt allvarligt om den anonyma skribenten dessutom är student på juristprogrammet. Det är där Sveriges framtida jurister formas, vilka senare kan komma att vidareutbildas till domare och döma i sexualbrottmål. Universitetsmiljöer ska förvisso vara platser för öppna diskussioner och kritiskt tänkande, men det ska inte förväxlas med sexism och sexualiserat maktmissbruk paketerat som intellektuell analys.
Mot denna bakgrund är det dags för universitet, som statliga myndigheter, att aktivt bidra till att sätta stopp för tjatvåldtäkt, som i sin tur utgör en del av det akuta samhällsproblemet mäns våld mot kvinnor. Tjatsex är tjatvåldtäkt, även om det skulle ske i universitetsmiljöer.
Tjejer ska kunna studera och leva sina liv utan att deras manliga kurskamrater, uppmuntrade av raggningsmanualen i fråga, inskränker deras frihet och trygghet. Här behöver samtliga universitet ta sitt ansvar genom handling och konsekventa åtgärder. Manualen är inte en oskyldig provokation, utan ett ideologiskt angrepp på tjejers självbestämmande och sexuella integritet, i synnerhet för dem vars universitetsstart sammanfaller med kärleksdebut
