Hovrätten delar inte underinstansens uppfattning att de tre brunnar som funnits på fastigheten uppfyllt definitionen av det vedertagna begreppet trekammarbrunn. Hovrätten anser även, i motsats till tingsrätten, att köparna fullgjort sin undersökningsplikt i fråga om byggnadens bristfälliga takkonstruktion samt att konstruktionen avvikit från vad de med fog kunnat förutsätta.
Våren 2006 köpte en man och en kvinna en fastighet från en annan man för en köpeskilling om drygt 2,8 miljoner kronor. På fastigheten fanns en byggnad som uppförts år 1847 och efter tillträdet och påbörjad renovering upptäckte köparna att det fanns risk för att taket på byggnaden skulle kollapsa. Detta med hänsyn till att takstolar, hanband och takbjälkar antingen var undermåligt konstruerade eller saknades helt. Det visade sig även att det inte fanns några stenkistor för avrinnande vatten från husets stuprörsamt att även trekammarbrunn med infiltration saknades.
Köparna väckte mot denna bakgrund talan mot säljaren i tingsrätten, i första hand med hänvisning till att fastigheten inte stämde överens med vad parterna avtalat, och i andra hand då den åtminstone avvek från vad köparna med fog kunnat förutsätta vid köpet.
Tingsrätten ansåg emellertid inte att köparna vid överlåtelsebesiktning hade fullgjort sin undersökningsplikt i fråga om takkonstruktionen och domstolen fann inte visat att de tre brunnar med särskild avrinning som fanns på fastigheten inte uppfyllde kraven på en funktionsduglig trekammarbrunn. Köparna kunde mot denna bakgrund inte få prisavdrag för någon av de påtalade bristerna.
I fråga om stenkistorna delade dock tingsrätten köparnas uppfattning och tillerkände dem ersättning med 7 500 kronor för avhjälpandekostnader. Det som säljaren tappat i målet kunde dock endast anses vara av ringa betydelse och köparna ålades att stå för motpartens rättegångskostnad.
Hovrätten konstaterar efter överklagande att de ursprungliga handbanden, de horisontella bjälkar som i takstolens övre del ska hålla ihop de två takstolsbenen, i den ifrågavarande byggnaden hade tagits bort och ersatts. De nya hanbanden hade dock satts högre upp, varit underdimensionerade samt bristfälligt förankrade. I en annan del av byggnaden var takstolarna underdimensionerade och inte heller ordentligt infästa i byggnaden. Hovrätten konstaterar sammanfattningsvis att olika åtgärder medfört att takkonstruktionen förändrats så att dess bärkraft blivit undermålig med resultatet att konstruktionen riskerat att lossna från byggnaden i övrigt.
Domstolen finner inte visat att säljaren haft sådana kunskaper om takkonstruktionens brister som medfört upplysningsplikt. Rätten delar emellertid inte underinstansens uppfattning att det kunnat fordras större undersökningsåtgärder från köparnas sida än de som företagits då dessa öppnat en inspektionslucka och lyst in på vinden med lampa. Då bristerna inte kunnat iakttas vid undersökningen i fråga har de således enligt rättens uppfattning varit dolda och domstolen anser även, bland annat med hänsyn till att ovanvåningen nyligen inretts, att fastigheten avvikit från vad köparna med fog kunnat förutsätta.
Hovrätten anmärker vidare att trekammarbrunn är ett etablerat begrepp och anser att det varit uteslutet att anläggningen på fastigheten fungerat som en trekammarbrunn. Det har mot denna bakgrund inte funnits någon fungerande avloppsanläggning på fastigheten vid tidpunkten för köpet. Domstolen finner vidare att säljarens utfästelse om trekammarbrunnen får anses ha inverkat på köpet på sådant sätt att rätt till prisavdrag föreligger.
I fråga om prisavdragets storlek finner hovrätten att 200 000 kronor är ett skäligt belopp i fråga om takkonstruktionen, att jämföra med yrkad ersättning om närmare 330 000 kronor. Av köparna yrkad ersättning om närmare 50 000 kronor i fråga om brunnen är enligt rätten skälig och ska medges.
Då köparna vunnit bifall för ungefär två tredjedelar av sina yrkade belopp finner domstolen att säljaren ska åläggas att ersätta hela motpartens rättegångskostnader i tingsrätten samt en tredjedel av densamma i hovrätten.
