Pojkarna våldförde sig tillsammans, vid två tillfällen under en kväll, på en 13-årig flicka på en fest hemma hos flickan. Vid ett annat tillfälle ska 16-åringen även ha våldtagit en annan flicka på en toalett inne på en bar. De båda pojkarna nekade till att samlagen skett genom tvång utan hävdade istället att de skett frivilligt.
Tingsrätten fann att de två pojkarnas berättelser vad gäller våldtäkten mot 13-åringen gick isär och inte heller stämde överens med andra vittnesutsagor. Att flickan först sagt att inget hänt förändrade inte bedömningen av hennes trovärdighet då tingsrätten ansåg det rimligt att flickan först haft en sådan reaktion med hänsyn till hennes ålder. Vidare fann tingsrätten det visat att pojkarna i vart fall vid det andra övergreppet känt till flickans ålder.
I båda fallen saknades teknisk bevisning men tingsrätten gjorde bedömningen att målsägandenas utsagor stöddes av övriga vittnesberättelser på sådant sätt att flickornas berättelser skulle ligga till grund för bedömningen i målet.
17-åringen dömdes i tingsrätten för grov våldtäkt samt grov våldtäkt mot barn till 15 månaders sluten ungdomsvård medan 16-åringen dömdes för ytterligare ett fall av våldtäkt till samma påföljd. Pojkarna ålades vidare att solidariskt ersätta 13-åringen med 180 000 kronor i skadestånd. 16-åringen ålades också att erlägga 85 000 kronor i skadestånd till den andra målsäganden.
Vid hovrätten upptogs ytterligare bevisning, bland annat tilläggsförhör med målsäganden. Rätten anser dock inte att detta föranleder någon annan bedömning än den som tingsrätten gjort varför underinstansens domslut nu fastställs.
