Dzemail Dazdarevic dömdes till ett års fängelse för vapenbrott men friades efter resning. Nu stämmer han staten på 5 miljoner för olaglig brottsprovokation. – Det är ett väldigt högt belopp men jag tycker det är motiverat, säger Dazdarevics advokat Nils Hellert.
Dzemail Dazdarevic hade lärt känna en av polisens infiltratörer och var skyldig honom en tjänst.
– Jag ville göra rätt för mig och reglera skulden till min kompis, säger Dazdarevic i TV 4:s Nyhetsmorgon.
Tjänsten utfördes i januari 2003 och bestod i att bland annat hämta och transportera väskor innehållande vapen och handgranater vid ett bostadsområde i Stockholm. I samband med detta greps Dazdarevic och han dömdes senare till ett års fängelse för grovt vapenbrott.
År 2009 ansökte han om resning tillsammans med sin advokat Nils Hillert. Hovrätten frikände Dazdarevic eftersom ”det saknades rättsliga möjligheter” att döma någon som blivit utsatt för brottsprovokation.
Nu stämmer Dazdarevic staten på fem miljoner för kränkning och lidande. Ansökan om skadestånd har gjorts till Justitiekanslern.
– Staten har inte tidigare betalat skadestånd för något liknande och hela fallet saknar mottycke i svensk rättshistoria, säger Hellert.
Vad som åberopas är att Dazdarevic blivit utsatt för ogrundat frihetsberövande, tjänstefel och att hans rätt till en rättvis rättegång enligt Europakonventionen inte uppfyllts.
– Det är frågan om uppsåtliga fel som till exempel förfalskade handlingar, menar Hellert. De mänskliga rättigheterna har åsidosatts.
Har inte den som blir utsatt för brottsprovokation ett eget ansvar?
– Jo till viss del men trots det gör man sig inte skyldig till brott, säger Hillert. Även om subjektiv täckning finns för uppsåtet så saknas det i objektiv mening.
Hillert menar vidare att hela händelseförloppet är påhittat av staten. Dazdarevic var i princip ostraffad före händelsen men efter tiden i fängelset kom han in på den kriminella banan.
– Det är ett rent rättsövergrepp där staten bidragit till att skapa en brottsling, säger han. En teaterpjäs som polisen har hittat på.
Orsaken tror Hillert finns i att polisen vill ge sken av att klara upp brott.
– Det finns poliser som gjort ”kometkarriär” med anledning av det här, säger han.
Beslut väntas inom två till tre månader. Hillert är beredd att föra målet till tingsrätten om man inte vinner framgång hos Justitiekanslern.
– Jag kan inte veta hur JK ser på det hela men jag utgår från att min åsikt är delad, säger Hillert.
Kan röra sig om flera hundra fall
Statsåklagare Nils-Eric Schultz tror att det kan röra sig om flera hundra fall om året där brottsprovokation i form av informatörer eller infiltratörer används.
– Det är en uppskattning av en siffra med stort mörkertal, säger Schultz. Dessutom en siffra som ingen gjort någonting åt.
I Dazdarevic fall anser Schultz att åklagarmyndigheten bör inleda en förundersökning om grovt tjänstefel.
– Det är viktigt att undersöka vem på polisen som fattat besluten eftersom det lett till att domstolen analyserat ett händelseförlopp som aldrig ägt rum, säger han. Det är ett väldigt grundläggande fel.
Vilka befogenheter har polisen?
– Polislagen anger polisens viktigaste uppgifter vilka består av att upprätthålla allmän ordning och säkerhet, säger Schultz. Det är grundläggande för att polisväsendet överhuvudtaget ska fungera.
Brottsprovokation avser ett agerande från polisens sida som syftar till att framkalla ett brott medan bevisprovokation används för att få fram bevisning om ett redan begånget brott om vilket det föreligger misstanke. Bevisprovokation är tillåtet i vissa fall.
I polismetodutredningens slutbetänkande har föreslagits att även brottsprovokation ska tillåtas för att skaffa fram bevis om andra brott än det som provoceras fram.
– Bevisprovokation och brottsprovokation överlappar varandra, menar Schultz.
Kan du se några fördelar med brottsprovokation?
– Nej, jag ser inga fördelar med att förmå andra att begå brott, anser Schultz. Förundersökningsmaterialet ska ge en sann bild av vad som hänt. Som det ser ut nu följer vi varken Europakonventionen eller Rättegångsbalken.
