av Claes Nyberg, ordförande Centerpartiets HBTQI-nätverk, Estrid Faust, distriktsstyrelseledamot, Centerpartiet Stockholms stad och riksdagskandidat och Rasmus Elfström, förbundsordförande Centerstudenter.
Det faktum att Polismyndigheten fortfarande inte omfattas av diskrimineringslagstiftningen i sin myndighetsutövning är upprörande – särskilt mot bakgrund av de utökade befogenheter myndigheten fått de senaste åren. Det skriver företrädare för Centerpartiet.
I dagarna lämnade Diskrimineringsombudsmannen in en ansökan mot Polismyndigheten angående det uppmärksammade fall när en kvinna för ett par år sedan försökte anmäla sin 14-årige son försvunnen. I stället för ett snabbt och professionellt bemötande mötte hon en polismyndighet som hindrade henne från att lämna uppgifter eller få tolk. Några dagar senare hittades pojken mördad.
Förutom att vara upprörande i sig aktualiserar situationen något annat som DO har pekat på: det absurda faktum att polis och väktare inte omfattas av diskrimineringslagstiftningen i sin myndighetsutövning och att denna typ av ansökan endast kan lämnas in med hänvisning till polisens bemötande som offentligt anställda generellt.
Poliser är den yrkesgrupp som mer konkret än någon annan har långtgående mandat att ingripa mot enskilda, ytterst med fysiskt tvång. För Centerpartiet är det en självklarhet att en sådan myndighet behöver omfattas av en tydlig diskrimineringslagstiftning också sin i myndighetsutövning, särskilt mot bakgrund av de utvidgade mandat och makt som dessa yrkesgrupper erhållit under de senaste åren. Införandet av visitationszoner, där polisen har rätt att visitera personer utan konkret brottsmisstanke, medför exempelvis risken att helt oskyldiga visiteras på grund av etnisk tillhörighet. Som enskild idag har man helt enkelt inte möjlighet att få upprättelse i en sådan situation – och DO har själv lyft etnisk profilering inom myndighetsutövningen som ett problem.
Det hela påverkar även andra utsatta grupper. En undersökning av RFSL och Verisure visar att hbtqi-personer upplever en mycket lägre nivå av trygghet när dessa yrkesgrupper är närvarande. Hos befolkningen i stort upplever närmare 8 av 10 personer en större trygghet om polis och väktare är närvarande på allmän plats. Motsvarande siffra för hbtqi-personer är endast 5 av 10. En tredjedel av de senare känner sig tvärtom mer otrygga med polis och väktare på allmän plats: tre gånger fler än befolkningen i stort. Det är oacceptabelt och visar på ett misslyckande, för Polismyndigheten och för samhället i stort.
Tidöregeringen har tidigare öppnat för att ändra lagen för att myndighetsutövningen ska omfattas. Processen har dock avstannat i Regeringskansliet och det finns för närvarande ingen tidsplan för när ett förslag kan läggas fram. Paulina Brandberg, då ansvarig minister, var den som öppnade för en förändring. Hon har nu gjort sorti från politiken och sedan dess har helt enkelt ingenting hänt.
Vi kräver att regeringen agerar och täpper till detta hål. Polismyndigheten har de senaste åren fått mycket stora resursökningar – budgetanslaget har fördubblats sedan 2015 – och erhållit nya, ingripande verktyg, även mot barn. Även om den stora majoriteten av poliser är professionella och aldrig skulle diskriminera måste den enskilda människan ha rätt till upprättelse om det sker. För Centerpartiet är det självklart: med makt och pengar måste också komma ansvar och ordentlig granskning. Allt annat är ovärdigt en modern rättsstat.
