En ny forskningsrapport från FOI visar att underrättelseverksamhet pågår här och nu, och att spionage i dag utgör en integrerad del av Europas säkerhetspolitiska landskap.
I två tredjedelar av fallen i studien var Ryssland uppdragsgivare. Näst vanligaste uppdragsgivaren var Kina.
Rapporten från Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, är skriven på uppdrag av Säkerhetspolisen (Säpo), Försvarets radioanstalt (FRA) och Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (Must).
Forskarna har analyserat öppna fall av personer som dömts för spionage i Europa mellan 2008 och 2024. De har använt öppna källor om dömda individer samt intervjuat åklagare, journalister och forskare i olika länder. Totalt identifierades 70 fall, fördelat på 20 länder.
– Vi har undersökt vilka stater som gett spionerna uppdrag, hur de blev rekryterade, deras metoder, motiv och vad de spionerade på. Vi har identifierat tio olika typer av spioner och analyserat deras drivkrafter. Sen ska man komma ihåg att dessa 70 fall förmodligen endast är toppen av ett isberg – det finns skäl att tro att många fall inte upptäcks, alternativt hanteras på andra sätt än genom en öppen rättegång, säger Elina Elveborg Lindskog, forskare och projektledare för studien.
Ryssland och Kina uppdragsgivare
Enligt FOI slår rapporten fast att de flesta spionerna har utfört uppdrag i Baltikum, särskilt i Estland, på uppdrag av Ryssland. I två tredjedelar av fallen i studien var Ryssland uppdragsgivare. Näst vanligaste uppdragsgivaren var Kina på sex uppdrag.
Enligt rapporten är spionerna är närmast uteslutande män. Av de få spiondömda kvinnorna var de flesta gifta med eller flickvänner till män som också spionerat. Desto större variation var det i spionernas ålder, den yngsta var 21 och den äldsta 82 år gammal när personerna dömdes för spionage.
– Den vanligaste spionagemetoden i vårt material är att samla in information genom fotografering. Det kan handla om allt från parlamentsbyggnader till transporter av försvarsmateriel, liksom uppgifter om militär verksamhet, politik, kritisk infrastruktur och ny teknik. Informationen förs sedan vidare på olika sätt, där äldre, klassiska överlämningar fortfarande används sida vid sida med mer moderna, digitala kommunikationsmetoder, säger analytikern Anna Lioufas.
Den som blir spion blir det ofta efter att ha blivit kontaktad av en uppdragsgivare som många gånger erbjuder betalning, enligt rapporten. Ungefär var femte hade familj i det land de spionerade åt eller hade andra band till den nationen. Det förekommer att rekryteringen sker via sociala medier, framgår det.
Ekonomiska citament
Även om flera av rapportens iakttagelser kan kopplas till dagens förändrade säkerhetsläge, visar resultaten att drivkrafterna bakom de personer som dömts för spionage i grunden är desamma som under kalla kriget. Ekonomiska incitament, ideologisk övertygelse, påtryckningar och personliga motiv fortsätter att utgöra de dominerande faktorerna.
– De finns de som blir hotade och utför uppdrag för att de är rädda. Dock hittade vi inga fall där någon som har problem med missbruk av alkohol, droger eller spelande hade blivit pressad till att bli spion. Det finns också påfallande många dömda personer som inleder spionage efter att ha känt sig förorättade eller förbisedda av sin arbetsgivare, som en sorts hämnd eller som ett sätt att hävda sig själv, säger forskaren Anna Wagman Kåring.
Enligt forskarna har flera nya trender dykt upp de senaste åren.
– Komplexiteten växer. Om det förr var vanligt att uppdragsgivaren mest sökte långa relationer till spioner placerad på insidan av till exempel en militär organisation kombineras det i dag med rekrytering av personer som utför engångsuppdrag. Rent krasst kan man säga att det är personer som uppdragsgivaren struntar i om de åker fast eller ej, säger Elina Elveborg Lindskog.
Agerar tillsammans med andra
Rapporten utmanar tidigare föreställningar om att en spion ofta agerar ensamt.
– Den traditionella bilden av en spion är att det är en man som inte låter någon få veta vad han sysslar med och anstränger sig hårt för att det ska förbli så. Men vi ser att en tredjedel av de vi studerat arbetat tillsammans med någon annan, exempelvis sin partner, släktingar eller kolleger på jobbet, säger Anna Lioufas.
Denna ökade komplexitet kräver att underrättelsetjänsterna i Europa tar till sig denna nya verklighet.
– Det finns många intressanta saker att undersöka. Till exempel att Ryssland samarbetar med ”vanliga” kriminella i Polen som de ber spionera på materiel som Västvärlden skänker till Ukraina, hur nätverksbaserade spiongrupper arbetar och om de metoder som underrättelsetjänster använder missar kvinnor som ägnar sig åt eller stödjer spioneri, säger Anna Wagman Kåring.
