Nu slår Högsta domstolen, HD, fast att samerna har rätt till vinterbete på de aktuella fastigheterna med hänvisning till gammal sedvana.
Samernas advokater, Lars Melin och Camilla Wikland vid Gärde Wesslau, kallar avgörandet en historisk seger.
– Utgången av målet är av stort intresse vad gäller de praktiska konsekvenserna. När nu samerna har rätt att ha sina renar på vinterbete i trakten av Nordmaling är det högst betydelsefullt för deras framtid men renarnas närvaro utgör ingen belastning för markägarna, menar Lars Melin och Camilla Wikland.
– Domen är av mycket stor principiell vikt för alla renskötande samer i Sverige, eftersom de principer som Högsta domstolen nu fastslagit är avgörande för möjligheten för samebyar i framtiden att bevisa sin uråldriga rätt till sina marker.
Såväl tingsrätt som hovrätt har tidigare funnit att de tre samebyarna Ran, Umbyn och Vapsten har rätt att nyttja marker i Nordmalings kommun för vinterbete. Nu lämnar även Högsta domstolen, HD, fastighetsägarnas talan utan bifall.
Den bestämmelse som har tillämpats i målet finns i 3 § rennäringslagen. I bestämmelsen sägs att renskötsel får bedrivas den 1 oktober den 30 april inom sådana trakter utanför lappmarkerna och renbetesfjällen där renskötsel av ålder bedrivs vissa tider av året.
I målet har prövats om samerna efter gammal sedvana bedriver renskötsel på de områden där renskötselrätten är tvistig. Prövningen ska göras med utgångspunkt i hur renskötsel faktiskt bedrivs.
90 år rimlig utgångspunkt
HD uttalar att den bakomliggande tanken med uttrycken ”av ålder” och ”efter gammal sedvana” är att samerna har rätt att bedriva renskötsel där de brukar göra det. Det ska vara fråga om ett faktiskt bruk som är väl etablerat och godtaget.
HD menar att de 90 år som brukar anges i fråga om urminnes hävd är en rimlig utgångspunkt vad gäller under hur lång tid som krävs för att etablera en rätt till vinterbete i en viss trakt. För att vinterbete ska kunna betecknas som en sedvana krävs även att detta ska vara återkommande i någon mening.
Fyra miljoner i rättegångskostnader
HD finner sammanfattningsvis att samebyarna visat att det år 1886 förelåg en sedvanerätt till vinterbete i Nordmaling, att den upparbetade sedvanerätten omfattar hela Nordmalings kommun samt att samebyarna inte avsett att avstå från tidigare förvärvad renskötselrätt. Därmed är det också visat att samebyarna har rätt till vinterbete med sina renar på de fastigheter som är aktuella i målet.
Fastighetsägarnas talan lämnas därför utan bifall. De åläggs även att ersätta samebyarnas rättegångskostnader med cirka fyra miljoner kronor.
Fredrik Svärd
Chefredaktör
