Landstinget vidtog flera dyra åtgärder sedan en anställd läkare dödshotades genom brev och utplacerade knivar. Sedan det uppdagats att läkaren själv utformat hoten avskedades hon. Hennes fackförbund har nu gjort gällande att läkaren lämnat de påhittade hoten under påverkan av psykisk störning och att landstinget inte haft rätt att avskeda henne.
Arbetsdomstolen finner dock att det vid prövningen av avskedandefrågan saknar betydelse att en eventuell sjukdom kan ha inverkat på läkarens handlande. Detta då handlandet, oavsett hennes sjukdom, har gjort det omöjligt för landstinget att behålla läkaren i anställningen.
Arbetsdomstolen konstaterar att två av läkarens patienter tog livet av sig under år 2007 och 2008. Självmorden påverkade läkaren kraftigt och sommaren 2008 utvecklade hon en depression som eskalerade till att hon tvångsvårdades vid en psykiatrisk avdelning på sjukhus.
Läkaren var därefter sjukskriven till och med januari 2009 varpå hon började arbeta på nytt. Läkaren fick i juni 2009 tre hotbrev som bland annat angav att ”du ska dö”. Breven hade kommit till vårdcentralen och landstinget vidtog ett antal säkerhetsåtgärder. Under sommaren, hösten och vintern 2009 hittade läkaren tre knivar utanför arbetet och sin bostad som resulterade i att landstinget bland annat anlitade vakter.
I januari 2010 uppdagade polisen att det var läkaren som själv låg bakom hoten. Efter förhandlingar mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna kom läkaren att avskedas i mars 2010. Landstinget menade att läkaren under lång tid ljugit om att hon utsatts för allvarliga hot samt att de påhittade hoten föranlett landstinget att vidta kostsamma säkerhetsåtgärder. Läkaren hade vidare pekat ut två patienter som potentiella gärningsmän.
AD menar att läkaren utformat hoten på så sätt att hon blivit hotad i egenskap av en anställd läkare vid vårdcentralen. AD finner vidare att läkarens handlande utan tvivel varit djupt förtroendeskadligt. Handlandet har vidare varit sådant som en arbetsgivare inte ska behöva tåla och som normalt kan motivera ett avskedande.
Frågan är därför om läkarens handlande ska ses som ett utslag av sjukdom och vilken betydelse det får för bedömningen.
AD finner att läkaren inte kan anses ha varit omedveten om sitt handlande samt att hon betett sig på ett sådant sätt att ingen på arbetsplatsen misstänkt att läkaren varit sjuk. AD uttalar att hennes agerande visserligen ”varit så särpräglat och egendomligt att det ligger nära till hands att anta att det skett under inverkan av någon form av psykisk ohälsa”.
AD finner dock att det vid prövningen av avskedandefrågan saknar betydelse att en eventuell sjukdom kan ha inverkat på läkarens handlande. Enligt AD måste nämligen handlandet, oavsett hennes sjukdom, ha gjort det omöjligt för landstinget att behålla henne i anställningen.
AD finner därmed att landstinget haft rätt att avskeda läkaren varför AD nu avslår fackförbundets talan.
Bild: Scanpix
