Målsäganden uppger att hon delat taxi med mannen sent på natten, och att han erbjudit henne att sova över eftersom hon inte hade råd att åka vidare till sin egen bostad. Hon uppger att hon vaknat av att den tilltalade våldförde sig på henne, och att han därefter övergick till att genomföra ett samlag mot hennes vilja.
Hon ska ha skrikit åt mannen att sluta och att hon gjort så mycket motstånd hon kunnat.
Den tilltalade uppger att han träffat kvinnan på ett uteställe och att de tillsammans bestämt sig för att åka hem till honom, vilket han förutsatte var för att ”ha någon form av umgänge”. Han vitsordar att han berört kvinnan sexuellt, men anför att detta skett med samtyckte. Han hävdar att han inte fått någon erektion och att ”det hela rann ut i sanden”.
Tingsrätten konstaterar att det saknas teknisk bevisning och direkta vittnesiakttagelser samt att såväl målsäganden som den tilltalade framstår som trovärdiga. Domstolen konstaterar dock att det finns vissa tveksamheter i målsägandens berättelse, bland annat kring varför hon inte ifrågasatt taxins färdriktning samt varför hon lämnat felaktiga uppgifter om hur mannens lägenhet såg ut. Domstolen anser inte att gärningen kan anses ställd utom rimligt tvivel varför åtalet ogillas.
Rättens ordförande, Charlotte Driving, är dock skiljaktig och anser att målsägandens berättelse ska läggas till grund för bedömningen. Enligt ordföranden har kvinnan berättat om detaljer som inte är avgörande för händelseförloppet men som förstärker intrycket av att hon berättat något självupplevt. Driving konstaterar vidare att kvinnan berättat om händelsen för två personer direkt efteråt.
Enligt ordförandens mening ska den tilltalade dömas till två år och fyra månaders fängelse för våldtäkt.
