Tingsrätten förpliktade Landskrona kommun att utge 60 miljoner kronor efter att en psykiskt störd flicka anlagt en brand i en butik. Flickan var föremål för vård enligt lagen om vård av unga och hade tillfälligt placerats i föräldrahemmet. Enligt domstolen hade kommunen brustit i tillsynen över flickan.
Flickan hade vid tidpunkten för branden funktionsnedsättningen Aspergers syndrom. Det har senare visats att hon även är schizofren. Hon har sedan år 2000, i olika omgångar, varit omhändertagen med stöd av LVU samt lagts in på en ungdomspsykiatrisk klinik med stöd av LPT.
Kommunen beslutade i november 2002 att skriva ut flickan från kliniken, på grund av bristande plats, men beslutade att hon fortfarande var omhändertagen och tillfälligt skulle beredas vård i det egna hemmet.
Hemköps och Åhléns respektive försäkringsbolag yrkade att Landskrona kommun skulle betala dem för de utbetalade försäkringsersättningarna på grund av att kommunen brustit i tillsynsplikten över flickan.
Tingsrätten konstaterade att det var ostridigt att flickan vid tiden för branden varit omhändertagen med stöd av LVU. Tingsrätten fann därefter att kommunens beslut att placera flickan i det egna hemmet, med otillräcklig tillsyn, innebar att kommunen hade gjort sig skyldig till skadeståndsgrundande oaktsamhet enligt såväl 2 kap. 1 § som 3 kap. 2 § skadeståndslagen.
Tingsrätten förpliktigade därför kommunen att betala de bägge försäkringsbolagen sammanlagt cirka 59 miljoner i skadestånd samt deras rättegångskostnader om drygt tre miljoner kronor.
Hovrätten finner i likhet med tingsrätten att kommunens beslut att placera flickan hos mamman utgjort myndighetsutövning. Hovrätten finner vidare att frågan om skadestånd ska prövas enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen.
Därefter prövas om det var flickans mamma som hade ansvar för tillsynen av flickan då hon var placerad i föräldrahemmet. Hovrätten hänvisar dock till förarbeten till föräldrabalken och finner att vårdnadshavarens skadeståndsskyldighet kan bortfalla om hjälp sökts hos de sociala myndigheterna. Hovrätten finner vidare att placeringen av flickan i hemmet skett i strid med LVU och att det är visat att kommunen var ansvarig för flickans tillsyn vid tidpunkten för branden.
Hovrätten finner därefter att kommunen inte förmått styrka att placeringen av flickan skett på inrådan från BUP. Inte heller hade BUP agerat på ett sådant sätt som fått socialtjänsten att tro att flickans vårdbehov, rymningsbenägenhet och farlighet hade minskat under vistelsen på BUP.
Hovrätten instämmer sammanfattningsvis helt med tingsrätten i att kommunen gjort sig skyldig till skadeståndsgrundanden oaktsamhet genom att placera flickan hos mamman med otillräcklig tillsyn. Branden anses vidare som en klar förutsebar följd av placeringsbeslutet.
Hovrätten finner dock att det finns skäl att jämka det skadeståndsbelopp som överstiger 50 miljoner kronor med motiveringen att försäkringsbeloppet anses osedvanligt högt. Kommunen ska därför betala Zurich 15,2 miljoner kronor och If 34,8 miljoner kronor.
