Samtalen till Bris från barn som är involverade i gängkriminalitet fortsätter att öka.
I samtalen beskriver barnen hur samhällets stöd och skydd inte räcker till för att de ska kunna ta sig ut.
För två år sedan började Bris ta emot samtal från barn som är involverade i gängkriminalitet.
Sedan dess har samtalen ökat och nu ser Bris en förändring i vad barnen berättar. Att många barn vill ta sig ut fortsätter vara en röd tråd genom samtalen, men det finns en stor skillnad jämfört med tidigare år.
– Barnen beskriver ofta en involvering som skett under längre tid och kan berätta om hur involveringen också har förändrats. Inte minst beskriver de i mycket större utsträckning än tidigare både insatser de har fått, men även den hjälp de inte får, säger Maria Frisk, generalsekreterare på Bris, i ett uttalande.
Hot kan röra hela familjen
Barnen beskriver för Bris hur de upplever kontakten med socialtjänsten och polisen.
En del barn har dömts för brott och har avtjänat straff på SiS, men är nu hemma igen eller i familjehem. De beskriver att det är svårt att bygga ett nytt liv, att bryta med vänner som fortfarande är involverade och hitta nya vänner när alla vet vad de har gjort. En del barn har ett missbruk som ingen känner till och som håller dem kvar i kriminalitet.
I många av samtalen uttrycker barnen ånger för vad de har gjort och hur det har påverkat familj och personer i deras närhet. Många undrar också över hur de ska kunna gå vidare med vetskap om vad de har gjort.
– Barnen beskriver våldsamma och hotfulla miljöer. Det är inte bara de själva som hotas utan hoten kan även röra hela familjen. Allt de gjort och allt de varit med om bär de på och många uttrycker att de inte ser vem som skulle kunna hjälpa dem med det, säger Maria Frisk.
