av Reza Khiabani, VD Apoteksgruppen i Stockholm nr 2 AB
Vem skyddar den lilla aktören i dagens rättssystem? Efter att ha granskat skiljedomar, processhandlingar och historiken kring privatiseringen av apoteksmarknaden, måste frågan ställas på sin spets för Dagens Juridiks läsare: Hur kan vi tillåta att svensk processrätt används för att systematiskt expropriera värden och neka rättvisa genom finansiell utmattning?
Svensk rättstradition vilar på principen att ingen ska dömas ohörd (audiatur et altera pars). Men vad händer när avtal och processregler riggas så att den ena parten systematiskt tystas?
Det vi ser på apoteksmarknaden idag är inte vanliga kommersiella tvister. Det är en tillämpning av så kallad lawfare – där juridiken används som ett strategiskt vapen för att eliminera konkurrens och kringgå materiell prövning. Efter en genomgång av handlingarna i det aktuella skiljemålet (SCC F2024/177) framträder tio punkter som blottlägger ett systematiskt missbruk av processen.
1. Processuellt missbruk: Förenklat förfarande som fälla
I en inlaga från december 2024 argumenterade motpartens ombud framgångsrikt för att franchisetagarens genkäromål (gällande ogiltig uppsägning) skulle avvisas. Motiveringen var att det skulle göra processen ”för komplicerad” för ett förenklat skiljeförfarande. De använde alltså processformen för att förhindra sakprövning av tvistens kärna, samtidigt som de krävde fullt bifall för sin egen talan som baserades på just denna oavgjorda fråga.
2. Skiljemannens överskridande av uppdraget
Skiljemannen konstaterar i domen att ”Det är i målet visat att medlemskapet har upphört”, trots att han tidigare avvisat franchisetagarens försök att bevisa motsatsen. En domare kan inte döma att en konsekvens (inlösen) ska inträffa utan att pröva om orsaken (avtalsbrott) faktiskt föreligger. Detta är ett fundamentalt juridiskt fel som strider mot grunderna för bevisvärdering.
3. Rättsvägran genom utmattning
SCC krävde ett förskott på över 1,4 miljoner kronor. För en småföretagare som fått sitt kassaflöde strypt genom innehållna betalningar är detta en oöverstiglig barriär. Att rättssäkerheten i Sverige 2025 hänger på förmågan att förskottera miljonbelopp i en tvist om existensberättigande är ett systemfel som utgör en faktisk rättsvägran (denial of justice).
4. Särskild skiljedom som påtryckningsmedel
När franchisetagaren inte kunde betala sin del av förskottet, betalade motparten snabbt hela beloppet för att tvinga processen vidare. De utverkade omedelbart en Särskild Skiljedom som tvingade franchisetagaren att återbetala detta. Budskapet var tydligt: ”Betala oss för att vi stämmer er”.
5. Ignorerandet av litispendens
Trots att franchisetagaren meddelat att talan väckts i allmän domstol om skiljeavtalets ogiltighet, valde skiljemannen att ignorera detta processhinder. Att forcera fram en skiljedom när behörighetsfrågan är under prövning i Hovrätten visar på en nonchalans för rättsordningens hierarki.
6. Semantiskt trixande för att kringgå avtal
Motparten argumenterade för en utvidgad tolkning av begreppet ”i förekommande fall” i aktieägaravtalet för att kunna lösa in aktier direkt i dotterbolagen (apoteken), trots att avtalet strikt sett bara medgav inlösen i ägarbolaget. Syftet var uppenbart: att snabbare komma åt driften och tillgångarna.
7. Ojämlika villkor i processen
Skiljedomen noterar att franchisetagarens ombud avträdde redan från början av processen. Trots att motparten visste att detta berodde på medellöshet som de själva orsakat, fortsatte de att driva en komplex kommersiell tvist mot en part som stod utan representation. Detta strider mot principen om att parterna ska ha lika förutsättningar (equality of arms).
8. Advokatetikens dubbla stolar
Samma advokatbyrå som 2017 var statens rådgivare och arkitekt bakom de nuvarande avtalsstrukturerna – med uppdrag att skydda småföretagandet – sitter idag på motsatt sida. De använder nu sin insiderkunskap om avtalens svagheter för att hjälpa en ny ägare att krossa just de småföretagare avtalen skulle skydda.
9. Falsk invändning om komplexitet
Motpartens ombud hävdade att frågan om uppsägningen var ”för komplex” för att prövas inom ramen för genkäromålet. Men i sin slutplädering hävdade de att det var ”uppenbart” att uppsägningen var giltig. Argumentationen skiftade beroende på vad som taktiskt gynnade dem för stunden.
10. Godtycklig värdering fastställd i dom
Skiljemannen fastställer slutligen inlösenpriserna exakt enligt motpartens ensidiga värdering, trots att avtalet föreskrev att en oberoende revisor skulle värdera bolaget vid oenighet. Partsinlagan blev lag.
Dags för en processrättslig haverikommission
När bolag med miljardomsättning kan använda processkostnader och skiljeregler för att tysta larm om systemfel och expropriera bolag utan sakprövning, då har rättsstaten ett problem. Vi behöver en akut diskussion inom kåren om skiljeklausuler i asymmetriska förhållanden, förbud mot ”straffvärderingar” och advokatens ansvar när ”aggressivt företrädande” övergår i rättsmissbruk.
Det är dags att vi jurister slutar se dessa kontrakt som ”smarta affärsupplägg” och börjar kalla dem för vad de är: instrument för otillbörlig marknadspåverkan som hotar rättssäkerheten.
