En 18-årig man dömdes i tingsrätten till sju års fängelse för mord. Domstolen fann det styrkt att den tilltalade under avrättningsliknande former mördat en man genom att upprepade gånger skjuta honom i huvud och kropp då han suttit i en bil i centrala Stockholm.
Den mördade mannen hade tidigare friats från mord på den tilltalades bror, vilket enligt rätten utgjorde motivet till gärningen. Domstolen avfärdade den tilltalades nödvärnsinvändning, men satte ned fängelsepåföljden till två femtedelar mot bakgrund av att han vid gärningstillfället varit 17 år och tio månader gammal.
Såväl åklagare som den tilltalade överklagade domen i påföljdsdelen och yrkade på skärpning respektive nedsättning av fängelsestraffet.
Hovrätten konstaterar att det varit fråga om en ren avrättning, att mordet planerats i förväg, att det utförts genom avlossande av ett stort antal skott på allmän plats samt att mordoffret befunnit sig i en skyddslös ställning sittande fastspänd i baksätet på en bil och att alla dessa omständigheter är försvårande. I mildrande riktning ska dock beaktas att händelseförloppet varit kort, att mordoffret inte utsatts för utdraget lidande samt att dödsskjutningen, även om den utfördes på allmän plats, genomfördes på mycket nära håll, vilket medförde en begränsning av faran för allmänheten.
Domstolen finner mot denna bakgrund att straffvärdet för gärningen, om den begåtts av en vuxen person, inte når upp till 18 år, utan ligger strax under, på 17 år.
Domstolen instämmer med tingsrätten att en straffnedsättning till två femtedelar är rimlig i det aktuella fallet och att synnerliga skäl för fängelse föreligger. Trots att hovrätten funnit att straffvärdet för en vuxen är något lägre än vad tingsrätten ansett finner hovrätten att det saknas skäl att ändra underinstansens straffmätning. Tingsrättens dom fastställs därmed.
