En 37-årig ensamstående fyrabarnsmamma mördades i sin bostad i Haninge på morgonen dagen före midsommarafton 2010. Hon hade öppnat dörren med sin yngste son, inte ens ett år gammal, i famnen. De andra barnen var fyra, nio respektive tolv år gamla och samtliga var hemma.
Den yngste sonens pappa är sedan september 2010 häktad i sin utevaro såsom på sannolika skäl misstänkt för anstiftan till mordet på kvinnan.
Åklagaren åtalade en nu 22-årig man för mordet och anförde att mannen avlossat tre skott med pistol mot kvinnans huvud. Då hon trots detta inte dog slog han henne flera gånger med pistolen med sådan kraft att den gick sönder. Enligt åklagaren hade kvinnans yngste sons pappa beställt mordet i anledning av deras vårdnadstvist.
22-åringen nekade till att han mördat kvinnan och menade att hans kontakter med hennes sons pappa bestod i att han säljer narkotika.
Åklagaren åberopade bevisning för att 22-åringen var gärningsman i form av telefonlistor, fingeravtryck i kvinnans lägenhet, analys av kläder påträffade i soptunna i närheten av mordplatsen, 22-åringens DNA på arbetshandskar, polisens tidkontroller av 22-åringens påstådda förflyttningar på morddagen samt förhör med kvinnans barn och andra personer. Vidare åberopades indicium i form av sökningar på ”ouppklarade mord” på 22-åringens flickväns dator.
Beträffande pappan anfördes att han strax efter det att 22-åringen greps beställde en enkelbiljett och reste till Egypten.
Tingsrätten konstaterar att inget av barnen uppgett att gärningsmannens hårfärg varit mörk men att det endast är barnens iakttagelser som direkt talar emot åklagarens teori. Dock hade barnen även uppgett fel färg på gärningsmannens jacka.
Tingsrätten konstaterar att det finns flera besvärande och graverande omständigheter för 22-åringen. Vidare finner tingsrätten att den berättelse mannen lämnat är en efterhandskonstruktion som kan lämnas utan vidare avseende.
Vid en samlad bedömning finner tingsrätten att det är ställt utom rimligt tvivel att 22-åringen mördat kvinnan. Han döms även för olovlig körning, narkotikabrott och brott mot knivlagen.
Vid påföljdsbestämningen konstaterar tingsrätten att mordet varit ett rent beställningsjobb och präglats av osedvanlig grymhet.
Tingsrätten dömer därför mannen till livstids fängelse samt till att betala kvinnans fyra barn skadestånd om dels 100 000 kronor vardera, dels 20 000 kronor vardera per år tills dess att barnen fyllt 18 år. Skadeståndet innebär i praktiken att 22-åringen, exklusive ränta, ska betala cirka 1,3 miljoner kronor.
Ordföranden och tillika rådmannen är skiljaktig och vill ogilla åtalet. Han anser att 22-åringens berättelse inte är så orimlig att den kan lämnas helt utan avseende samt att åklagaren inte lyckats bevisa att yngste sonens pappa önskade kvinnan mördad.
