En polisman lyckades under falsk identitet bli vän med en misstänkt mördare.
För att få mannen att avslöja var den mördade kvinnans kropp fanns användes bland annat löften om ekonomisk kompensation samt hot om att en kriminell liga var efter honom. Efter att ytterligare poliser kontaktat mannen och utgett sig för att vara del av den kriminella ligan avslöjade mannen att han dödat kvinnan och också var han gömt kroppen.
I tingsrätten ändrade mannen dock sin historia och uppgav att två andra personer dödat kvinnan och att han själv endast hållit utkik då de begravt henne. Den tilltalade ville dock inte avslöja vilka de två männen var.
Tingsrätten ansåg med hänvisning till tidigare hovrättspraxis att bevisningen som framkommit efter provokation kunde användas i rättegången. Vidare ansåg rätten att den tilltalades förklaring att två andra män dödat kvinnan inte kunde anses som trovärdig. Mannen dömdes till tio års fängelse.
Rätten till rättvis rättegång kränkt
Hovrätten fann senare att den tilltalades rätt till en rättvis rättegång till följd av den polisprovokation han blivit utsatt för i och för sig blivit kränkt, om än inte oåterkalleligen undergrävd. Hovrätten ansåg vidare att de muntliga uppgifter den tilltalade lämnat till polisen som arbetade under falsk identitet överhuvudtaget inte kunde läggas till grund för den fällande domen. Den samlade utredningen bedömdes dock som så pass stark att det kunde anses visat att mannen dödat kvinnan.
Provokationen uteslöt enligt hovrätten inte straffbarhet, men skulle enligt rättens mening beaktas genom en proportionerlig lindring av påföljden.
Underinstansens dom ändrades därmed. Påföljden bestämdes till sju års fängelse med hänsyn till den provokation som mannen blivit utsatt för.
HD meddelar prövningstillstånd
Mannens ombud har i överklagandet till Högsta domstolen uppgett att han inte kunde låta sin nöja med det delvis positiva utslag som påföljdssänkningen i hovrätten inneburit. Enligt ombudet har mannen utsatts för oproportionerliga påtryckningar och påtagliga hot.
Bland annat framhålls att polisen hotat mannen med ryska och tjetjenska brottslingar och sedan sökt upp honom i närheten av hans bostad och pratat ryska med honom. Detta har enligt ombudet medfört att mannen återfallit i tidigare missbruk och att han under kraftig amfetaminpåverkan berättat för polisen var kvinnans kropp funnits och därmed öppnat vägen för fortsatt utredning och åtal mot honom själv. Ett sådant utpekande ska enligt överklagandet ske under vanliga utredningsformer och inte med hjälp av bevisprovokation.
Även målsägandena överklagade hovrättens dom och anförde att det var angeläget att frågan om bevisprovokationens betydelse i målet togs upp av HD. Kvinnans syster yrkade vidare att hon skulle förklaras tillhöra den krets av nära släktingar som har rätt till ersättning för personskada, något som varken tingsrätten eller hovrätten ansett vara fallet.
HD meddelar nu prövningstillstånd i målet.
