En 15-årig pojke knivhögg en assistent till döds på ett behandlingshem i Malmö sommaren 2008. De två chefer som i tingsrätten dömdes för arbetsmiljöbrott med anledning av mordet fälls nu även i hovrätten.
Den då 15-årige pojken bad den kvinnliga behandlingsassistenten följa med honom till en separat byggnad där han högg henne till döds med en kökskniv.
Pojken hade vid upprepade tillfällen beklagat sig för personal på hemmet över våldsamma tvångstankar som han sade sig ha svårt att bemästra. Han hade också på olika sätt uppträtt starkt oroväckande mot den kvinnliga personalen på hemmet.
Domstolen delar underinstansens tidigare uppfattning att cheferna borde ha sett till så att den 15-årige pojke som begick mordet, och som led av våldsamma tvångstankar, omplacerades. Denna underlåtenhet ansågs ha ett direkt samband med dödsfallet.
En man och en kvinna hade i sina roller som institutionschef respektive biträdande institutionschef tillsammans det övergripande ansvaret för de anställdas arbetsmiljö på hemmet.
De ansågs av tingsrätten genom åtminstone oaktsamhet ha brustit i sitt ansvar. Detta genom att inte tillse att pojkens farlighet och riskerna i arbetet blev föremål för sakkunnig bedömning och genom att inte vidta de andra säkerhetsåtgärder som uppenbarligen varit påkallade.
Mot bakgrund av det relevanta sambandet mellan institutionschefernas oaktsamhet och vårdarens död kunde ansvar för arbetsmiljöbrott inte undgås. Cheferna dömdes därför till villkorlig dom och dagsböter.
Hovrätten delar nu i huvudsak tingsrättens uppfattning och konstaterar att cheferna av oaktsamhet åsidosatt sina skyldigheter enligt arbetsmiljölagen. Domstolen anser även, liksom underinstansen, att det framstår som i hög grad sannolikt att mordet aldrig skulle ha ägt rum om cheferna anmält till socialnämnden att pojken behövde omplaceras och skrivit ut honom från behandlingshemmet.
Rätten tar vidare fasta på att mordet haft stora likheter med de tvångstankar som pojken lidit av. Domstolen anser även att cheferna haft anledning att ta med denna risk i sin beräkning. Det föreligger därmed ett adekvat orsakssamband mellan dödsfallet och chefernas underlåtenhet.
Cheferna hade vid gärningstillfället bägge två lång yrkeserfarenhet och hade inte handlat under tidspress. Underlåtenheten att vidta de åtgärder som åvilat dem enligt arbetsmiljölagen måste därför anses som klandervärd och utgöra brott i enlighet med 3 kap. 7 § brottsbalken.
Hovrätten finner, liksom tingsrätten, att påföljden ska bestämmas till villkorlig dom och dagsböter, men höjer antalet dagsböter från 60 till 80.
