En 49-årig man åtalades för sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning mot bakgrund av en sexuell relation som han haft med en 15-årig elev på skolan där han arbetade.
Hovrätten anmärker att läraren uppträtt olämpligt och stötande när han givit sig in i en sexuell relation med en mer än 30 år yngre pojke.
Rätten anser det dock inte styrkt att den tilltalade använt sig av beroendeställningen mellan lärare och elev för att förmå pojken till sexuella handlingar. Åtalet ogillas därför.
En 49-årig man åtalades i tingsrätten för sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning. Mannen, som arbetat som lärare, var mentor för en pojke under årskurserna 7-9.
Domstolen konstaterar att pojken blivit kär i läraren. Domstolen konstaterar vidare att läraren omvittnat lagt ned mycket tid och möda på att få pojken, som haft ett återkommande och allvarligt självskadebeteende, att må bättre.
I omedelbar anslutning till att pojken fyllde 15 år inledde de båda en sexuell relation och under årskurs nio hade de enligt läraren haft sex vid 13 tillfällen.
Tingsrätten konstaterade att den tilltalade varit pojkens betygsättande lärare och mentor. Pojken var således på pappret i en beroendeställning gentemot den tilltalade. Domstolen anmärkte dock att all utredning pekade på att pojken varit helt ointresserad av betyg. Det var därmed tveksamt om någon beroendeställning förelegat.
Rätten anmärkte vidare att varken misshandel, hot eller utpressning hade förekommit i det aktuella fallet. Pojken framstod inte heller på något sätt som ett offer.
Rätten tog även fasta på uttalanden i lagmotiv och på Högsta domstolens avgörande NJA 1988 s. 279. Rätten konstaterade att uttrycket ”förmår” kräver åtminstone något mått av aktivitet i form av fysisk eller psykisk påverkan. Det kunde inte anses ha förekommit i det aktuella fallet. Såväl åtalet som pojkens skadeståndsyrkande ogillades därför.
För att straffansvar för sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning ska kunna aktualiseras krävs, enligt hovrätten, utöver en beroendeställning att gärningsmannen faktiskt förmått den andra personen till den sexuella handlingen. Detta genom att allvarligt missbruka ställningen. Gärningen ska enligt domstolen ha karaktären av ett maktövergrepp.
I det aktuella fallet anser hovrätten att det varit fråga om en beroendeställning. Läraren har i sin roll som mentor haft uppdrag från skolan att träffa pojken en gång per vecka för samtal. Det framgår, enligt rätten, att samtalen med den över trettio år äldre mannen var viktiga för pojken.
Rätten anmärker vidare att läraren givit sig in i en sexuell relation med en betydligt yngre och dessutom psykiskt skör elev. Detta när läraren, som den vuxne i relationen, haft ett särskilt ansvar för att något otillbörligt inte förekom dem emellan.
Det är dock inte tillräckligt för straffansvar att gärningsmannens handlande är olämpligt och stötande. Domstolen finner det inte visat att läraren utsatt pojken för någon form av tryck. Domstolen anmärker vidare att de sexuella kontakterna mellan parterna fortsatte även efter att pojken slutat på skolan.
Hovrätten anser mot denna bakgrund att lärarens ställning varit en förutsättning för att en vänskaplig relation överhuvudtaget skulle uppstå.
Utredningen visar dock inte enligt domstolen att läraren därefter på något sätt använt sig av denna beroendeställning för att sätta målsäganden under tryck för att förmå honom till sexuella handlingar.
Åtalet ogillas därmed och hovrätten fastställer mot denna bakgrund underinstansens dom.
