Hovrätten fann att utmätningen av redovisningsmedel på en mans e-sparkonto skulle hävas. Domstolen konstaterade i avgörandet bland annat att uppgifter från kontoinnehavarens konkursförvaltare talade för att han inte varit på obestånd vid tidpunkten då medlen avskilts och att Skatteverket inte förmått visa att obeståndet inträtt skett tidigare. Skatteverket ifrågasatte bland annat om det funnits grund för att i det aktuella fallet överflytta bevisbördan på verket. Högsta domstolen meddelar nu prövningstillstånd i målet.
Kronofogdemyndigheten ianspråktog våren 2007 drygt 400 000 kronor genom betalningssäkring. Pengarna fanns på en mans e-sparkonto och nästföljande år utmätte myndigheten medlen som då innestod på dess så kallade GK-konto.
Mannen överklagade och yrkade att utmätningen skulle hävas då beloppet tillhörde hans barn och härrörde från en fastighetsförsäljning. Pengarna hade enligt mannen utgjort redovisningsmedel och avskilts utan dröjsmål och kunde därför inte utmätas för hans skulder. Tingsrätten avslog dock överklagandet och hänvisade bland annat till att de aktuella medlen satts in på ett konto som använts flitigt av mannen och att de där sammanblandats med hans egna tillgångar, varför utmätning var möjlig.
Hovrätten konstaterade att mannen mottagit de aktuella pengarna som redovisningsmedel. Rätten anmärkte vidare att medlen visserligen sammanblandats med mannens egna tillgångar då de funnits på hans privatkonto, men ansåg att medlen hade avskilts då de fördes över till e-sparkontot, där endast ett mindre belopp funnits och där inga andra transaktioner kom att göras under den tid som redovisningsmedlen stod där.
Domstolen anmärkte vidare att det faktumet att det rörde sig om ett enstaka redovisningsuppdrag inom ramen för ett familjeförhållande talade för ett generöst synsätt i fråga om avskiljningstidpunkten. Trots detta ansåg rätten inte att medlen, som förts över till e-sparkontot först 12 dagar efter att de kommit in på privatkontot, hade avskilts utan dröjsmål.
Hovrätten fann dock att uppgifter från mannens konkursförvaltare talade för att han varit solvent vid tidpunkten för avskiljandet. Hovrätten ansåg att detta omkastade bevisbördan och att det ålåg Skatteverket att visa att mannens obestånd inträffat tidigare än vad som uppgivits.
Verket anförde att mannen hade skatteskulder och att ingenting i konkursförvaltarens eller KFM:s utredningar talade för att han haft tillgångar som motsvarade skulderna. Någon bevisning åberopades dock inte av verket och det bemötte heller inte mannens invändning om att avgörandena mot honom inte vunnit laga kraft.
Hovrätten ansåg mot denna bakgrund inte att Skatteverket kunde anses ha visat att mannen varit på obestånd redan när redovisningsmedlen avskildes och utmätningen upphävdes därför.
Skatteverket konstaterade att konkursförvaltarens uttalande endast innefattat en egen bedömning och inte tillfört någon utredning eller konkreta fakta. Verket ifrågasatte mot denna bakgrund varför bevisbördan för obeståndsfrågan skulle överflyttas. Högsta domstolen hade även tidigare uttalat att frågorna om bevisbörda och beviskrav i fråga om solvens vid privatpersons enstaka innehav av redovisningsmedel för familjemedlemmars räkning är av intresse för prejudikatbildningen. Målet borde därför prövas i högsta instans.
HD meddelar nu prövningstillstånd.
