Riksrevisionen har granskat de statliga insatserna i samband med utredning, förvaltning och skifte av dödsbon.
Granskningen visar dock att regelverken är föråldrade, i vissa delar från 1700-talet, och svåra att förstå.
Dessutom saknar dödsbon tillräckligt skydd mot ohederliga aktörer.
Riksrevisionen har granskat de statliga insatserna i samband med utredning, förvaltning och skifte av dödsbon.
Riksrevisionen skriver att den övergripande slutsatsen är att insatserna i stora delar är effektiva utifrån de regelverk som finns, men att regelverken i sig inte är tillräckliga för att dödsbon ska hanteras snabbt och smidigt och alla berördas rättigheter tillgodoses.
– Att först förlora en nära anhörig och sedan behöva ta ansvar för en komplex process som ibland rör stora tillgångar eller skulder kan vara överväldigande. Regeringen bör undersöka hur regelverken kan förbättras så att processen blir mer effektiv och säker, säger riksrevisionsdirektör Claudia Gardberg Morner.
Gamla regelverk
”Vidare bygger systemet i stort på att dödsbodelägarna (oftast anhöriga till den som dött) tar ansvar för utredning, förvaltning och skifte av dödsbon. Det är ibland svårt eftersom regelverken är gamla och inte anpassade till att samhället har förändrats. Det är till exempel inte möjligt att lämna in en bouppteckning digitalt”, skriver Riksrevisionen.
Vidare skriver Riksrevisionen att kontroll och tillsyn av boutredningsmän som utsetts av tingsrätten förutsätter att dödsbodelägarna agerar, vilket de ofta saknar tillräckliga kunskaper för. Konsekvensen är att kontroll och tillsyn uteblir.
”Det innebär att det saknas samlad information om hur boutredningsmännen sköter sina uppdrag”, skriver Riskrevisionen.
Omfattas inte av konsumentlagstiftningen
Vidare konstaterar Riksrevisionen att det är vanligt förekommande att dödsbodelägarna anlitar någon att ta hand om dödsboet. Men dödsbon omfattas inte av konsumentlagstiftningen, trots att de oftast utgörs av privatpersoner utan expertkunskaper.
”Illasinnade eller okunniga aktörer kan orsaka betydande ekonomiska skador, och det finns små möjligheter att få saken prövad till en rimlig kostnad”, skriver Riksrevisionen.
– Enda sättet är att stämma tjänsteutövaren inför domstol utifrån en lag som skrevs på 1700-talet – med risk att förlora i rätten och behöva stå för motpartens rättegångskostnader. Den tröskeln är ganska hög, säger Tobias Hamfelt, projektledare för granskningen.
Granskningen visar också bland annat att Skatteverkets handläggningstider för bouppteckningar har varit onödigt långa och att Kammarkollegiets kontroll av gode mäns tidsredovisning är allt för begränsad.
