En bostadsrättsförening väckte i tingsrätten talan mot två av sina medlemmar och yrkade ersättning med närmare 50 000 respektive 20 000 kronor. Föreningen hade efter en brand i en grannfastighet utnyttjat sin fastighetsförsäkring för att reparera rökskador på ytskikten i respektive bostadsrättslägenhet. Försäkringsbolaget hade dock gjort åldersavdrag avseende de skadade ytskikten och föreningen ansåg inte att den skulle bära kostnaden för mellanskillnaden. Medlemmarna invände att det saknades rättslig grund för att kräva dem på ersättning för åldersavdraget.
Tingsrätten konstaterade, med hänvisning till såväl praxis som doktrin, att skadestånd kan minskas i fall då den skadelidande får en fördel i form av värdeökning eller motsvarande, med hänvisning till principen compensatio lucri cum damno. Domstolen ansåg mot denna bakgrund att föreningen hade rätt till ersättning för den standardförbättring som medlemmarna fått då deras gamla ytskikt ersatts med nya.
Hovrätten anmärkte att bostadsrättshavaren som huvudregel ansvarar för det så kallade inre underhållet, men att ansvaret vid brand är inskränkt till att omfatta skador som uppkommit genom egen vårdslöshet eller försummelse. Ansvaret för andra brandskador åligger istället föreningen, som ansvarar för att försäkra alla utrymmen i huset. Hovrätten konstaterade vidare att föreningen enligt bostadsrättslagen svarade för reparationsansvaret i en situation som den uppkomna och att det inte kunde utläsas någon begränsning i detta ansvar vare sig i bostadsrättslagen eller i föreningens stadgar.
Domstolen underkände vidare tingsrättens resonemang och konstaterade att en ersättningsskyldighet för medlemmarna inte kunde grundas i skadeståndsrättsliga principer eftersom det inte var fråga om skadestånd. Hovrätten anmärkte vidare att föreningen borde ha haft möjlighet att teckna en försäkring som gav rätt till ersättning utan åldersavdrag. De aktuella kostnaderna skulle därför inte belasta bostadsrättshavarna och ersättningsyrkandena ogillades.
Högsta domstolen konstaterar att föreningen gjort gällande att en bostadsrättsförenings ansvar vid brandskada endast omfattar ett återställande till det skick lägenheten hade före skadetillfället och att en medlem blir ersättningsskyldig i fall då en reparation leder till en högre standard. Föreningen uppgav även att det, i motsats till vad hovrätten anfört, inte vid tiden för branden var möjligt att teckna en försäkring med ersättning utan åldersavdrag.
HD understryker, i likhet med hovrätten, att föreningens ansvar för brandskada, som infördes vid tillkomsten av 1930 års lag om bostadsrättsföreningen, motiverats av möjligheterna att hålla fastigheten försäkrad mot sådan skada. Detta medför dock enligt HD inte att bestämmelsen som sådan är beroende vara sig av förändringar på försäkringsmarknaden eller av den enskilda föreningens möjlighet att teckna försäkringsskydd.
Domstolen konstaterar vidare, även om detta inte uttryckligen framgår i lag eller förarbeten, att de funktioner som skadats vid en brand ska återställas och att den tidigare standarden ska bibehållas. Bostadsrättsföreningen är dock inte skyldig att byta ut eller reparera delarna till nyskick eller dagens standard, utan kan enligt HD nöja sig med i alla avseende likvärdiga men begagnade inventarier. Föreningen kan även mot ersättning från medlem åta sig att utföra reparationsåtgärder som går utöver denna standard.
I praktiken är det dock ofta omöjligt att utföra en reparation som inte innebär nyskick och det kan även vara motiverat av praktiska skäl att utföra arbetena på ett sätt som medför en förbättrad funktionalitet eller bättre material. Arbetena leder i sådana fall till att lägenheten får en högre standard än vad bostadsrättshavaren hade kunnat kräva av föreningen. Att i sådana fall ålägga medlemmen en ersättningsskyldighet till föreningen måste enligt HD, i brist på författningsstöd, motiveras med tungt vägande rättspolitiska skäl, även i fall då medlemmen gjort en tydlig värdemässig vinst.
Föreningen kan visserligen i enlighet med den associationsrättsliga likhetsprincipen anses ha en viss rätt till vinstersättning, men detta argument väger enligt HD inte tillräckligt tungt i det aktuella sammanhanget och skadeståndsrättsliga principer kan heller inte, så som hovrätten funnit, leda till att föreningens talan vinner bifall. Hovrättens domslut ska därför fastställas.
